Brezjnev's Blog

Icon

Just another WordPress.com site

Barents hav: testskott med ny rysk ICBM, 29 september!!!

Under torsdagen den 29 september genomfördes ett lyckosamt andra testskott med en vidareutveckling av ICBM “Sineva” kallad ICBM “Lajner” (första testskottet genomförde 20 maj 2011). Testskottet utfördes från en undervattensatomkryssare tillhörande Nordflottan, Tula (Delta-IV) någonstans i Barents hav och stridsspetsen träffade övningsfältet Kura på Kamtjatka-halvön.

ICBM “Lajner” har liknande karakteristik som Bulava men längre räckvidd och bättre förmåga att lura anti-ICBM-system. Dessutom kan “Lajner” bära 1,5-2 ggr fler stridsdelar jämfört med Bulava, som bär sex stridspetsar med effekt mindre, men olika stridsdelar med olika sprängkraft kan mixas hos “Lajner”. Lajners föregångare är Sineva (R-29RMU2), som framtogs i slutet av 1990-talet.

Not: benämningen “lajner” (liner) betyder kryssningsfartyg eller stort passagerarflygplan på ryska.

Källor: “Ballistisk raket “Lajner” lyckosamt avfyrad från atomubåten Tula”

“Lajner mot Bulava: kärnvapenraket-thriller”

Advertisements

Filed under: Kärnvapen, Ryssland

Skjutvarningar i september månad!!!

Under september månad finns följande 18 skjutvarningar i Finland. Skjutande truppförband är bl.a Jägarbrigaden, Kajanalands brigad, Pansarbrigaden, Karelska brigaden, Gardes Jägarregementet, Björneborgs brigad, Norra Karelens brigad, pionjärregementet, Reservofficersskolan, provskjutningsanstalten med flera.

( Notera 1: både Kajanalands- och Karelska-brigaden är “readiness-brigader” tillsammans med Björneborgs brigad.

Notera 2: Jägarbrigaden finns i Sodankylä på en breddgrad motsvarande norr Gällivare-Malmberget. Dess svenska geografiska motsvarighet I22 överlevde inte kontakten med tankevärlden hos de höga herrarna i Stockholm, i Helsingfors resonerar man man annorlunda. Notera också Kajanalands brigad som bla finns i staden Kajana ligger på en breddgrad motsvarande Skellefteå. I norra Finland finns alltså två brigader plus luftvärnsregemente och underhållsregemente plus diverse lokalförsvar. Motsvarande situation för svenska försvaret i MILO ÖN är inte lika rolig. )

Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Ryska armén skrämmer finländarna!!??

Observationsplatsen tipsar i en bloggartikel, “Den finska rapporten” om rapporten “Russian political-military development and Finland” (Forss, Kiianlinna, Inkinen, Hult: Venäjän sotilaspoliittinen kehitys ja Suomi). Dessvärre finns rapporten endast på ett av Finlands två officiella språk: finska men inte på svenska, men en sammanfattning på engelska finns på sidan 105 i pdf-dokumentet (alltså inte på s.99 enligt innehållsförteckningen).

En intressant passage för Sveriges del och avskaffandet av värnplikten:

“The main task of the Finnish defence forces will remain defending Finland…The Finnish territory is large and numerous locations have to be protected. Large military reserves are therefore needed, which also will compensate for the losses that could occur during the mobilization phase and for the casualties to be suffered in the first strike of the enemy. The training of the entire annual male age group is needed to achieve a sufficient number of units. A large military reserve force is an indication of the will to defend the country, and has a major preventive value.”

Också Gyllenhaal har skrivit om finska nyhetsinslag om den förändrade militära balansen invid Finland, “Study: Russia Has Doubled Troops on Western Borders”.

I rysk media finns några kommentarer på rapporten bl.a. en om att “Ryska armén skrämmer finnarna”. Där citeras en av rapportförfattarna Stefan Forss med orden “Gravitationscentret för Nord-västra militärområdet förflyttas nord-väst, mot Finland” samt att ryska militär styrkorna som byggs upp är snabbinsats och moderna enligt principen “attackera allt”. Enligt artikeln påstår Forss att endast ett europeiskat land är kapabel att motstå ett ryskt anfall, Storbritannien. Rapportförfattarna omskriver de ryska militära styrkorna som moderna och med förmåga till snabb insats och att det inte ska förväxlas med gamla sovjetiskt infanteriförband.

(notera passningen i den ryska artikel-rubriken “Ryska armén skrämmer finnarna”, under vinterkriget skrämdes ryssarna av finländska skidförband som attackerade och styckade upp sovjetiska kolonner till mindre delar dvs mottin t.ex. i området Suomussalmi-Raate, Tolvajärvi. Sovjetiska soldater påstod att de aldrig såg sin fiende, finländska skidsoldater bara skymtades i skogen invid marschvägarna i sina vita snödräkter, som spöken).

Filed under: Estland/Viro, Ryssland, Suomi/Finland

Samövning Tsentr-2011 19-26 september!!

Den största strategiska övningen under 2011 startar idag i fyra länder: Ryssland, Kazakstan, Kirgistan och Tadzjikistan. Övningen imfattar 12.000 soldater, 100 stridsvagnar, 50 flygplan och helikoptrar samt 10 örlogs- och bevakningsfartyg. Tillkommer gör operativa grupper från ryska inrikiesministeriet (MVD), säkerhetstjänsten (FSB), räddningsministeriet (MTjS) mfl. Övningen leds av generalstabschefen för Ryska federationens väpnade styrkor, Nikolaj Makarov. Övningen genomförs på sju övningsfält tillhörande de fyra staterna (alla medlemmar i militäralliansen ODKB).

Källa: “På fyra länders områden startar stor strategisk samövning, Tsentr-2011”

Filed under: Kazakstan, Ryssland

Sänkningen av Josef Stalin i Finska viken!!

I samband med den snabba sovjetiska evakueringen av “arrendeområdet” Hangö avseglade kvällen/natten mot den 3 december 1941 en konvoj bestående av flera sovjetiska örlogsfartyg och trupptransportfartyg. Ett av trupptransportfartygen var det tidigare passagerarfartyget Josef Stalin. ( foto av fartyget) På grund av de starka finska mineringarna skyddades konvojen av minsvepare och själva Josef Stalin hade minparavaner. Trots detta gick Josef Stalin på fler minor och började ta in vatten och hennes öde beseglades när det finska KA-batteriet på Makilo (fi. Mäkiluoto men även McElliott) öppnade eld med sina 30,5 cm kanoner (de finländska ubåtarna Iko-Turso och Vetehinen rapporterar om kraftiga explosioner framemot kl. 03.00 i aktuellt område). Josef Stalin började driva och alla sovjetiska räddningsförsök misslyckades pga minor. Fartyget strandade/sjönk på estniska sidan av Finska viken vid Laulasmaa (Laula-sjunga, maa-land) inte långt från Tallinn. Av 5000 man ombord överlevde drygt 2000. Fartyget bärgades 1945 och skrotades, dock finns diverse rester kvar på vrakplatsen.

Mäkiluoto ligger i området kring Porkala udd (fi: Porkkala) där Finska viken är som trängst, endast omkring 35 km till estniska Naissar (sv. Nargö, tys. Nargen, fi. Naissaari). Nargö militariserades under tsartiden men det var först i och med den sovjetiska annekteringen av Estland som Nargö och dess huvudsakliga estlandssvenska befolkning tvångsförflyttades och byarna Norrbyn och Sörbyn tömdes.

Under 1930-talet uppförde Finland två likadana KA-pansartorn med dubbla eldrör typ 305/52 O2″ (Obuhov), det ena nära Helsingfors på Kuivasaari (Torra Mjölö) och det andra på Mäkiluoto (sv. Makilo). Batteriet på Kuivasaari finns kvar men batteriet på Mäkiluoto kom att ingå i det nya arrendeområdet Porkkala udd, som blev Sovjetunionens nya marinbas drygt 40 km från Helsingfors. Batteriet på Mäkiluoto förstördes innan återlämnandet till Finland 1956.

Filed under: Estland/Viro, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Sovjetiska monsterkanoner på Hangö!!

I samband med Moskva-freden måste Finland arrendera ut Hangö-halvön till Sovjetunionen, i fredsvillkoren ingick även möjlighet att nyttja finsk järnvägskapacitet till Hangö. Till Hangö kom tre järnvägsartilleribatterier om tio pjäser. Vissa kom på räls och vissa med fartyg.

De tre batterierna var 9:e, 10:e och 17:e. I nionde batteriet fanns tre 30,5 cm Obuhov-pjäser (TM-3-12) med en skottvidd på över 40 km. Sjuttonde batteriet bestod av fyra 18 cm fartygskanoner (TM-1-180) och sist men inte minst tionde batteriet som bestod av tre 10 cm halvautomatkanoner.

De tre Obuhov-pjäserna lämnades kvar i saboterat skick efter den sovjetiska evakueringen av Hangö 3 december 1941, men kunde iståndsättas med de “nya” eldrör som erhållits från Frankrike som bistånd under Vinterkriget de sk Bizerta-eldrören. De tre 30,5 cm järnvägsartillerikomplexen återlämnades till Sovjet efter kriget och de var i tjänst/reserv fram till slutet av 1990-talet.

Ett par TM-3-12 finns att beskåda i Ryssland, TM-3-12 i Segerparken i Moskva eller TM-3-12-utanför fortet Röda Gorka nära Sankt Petersburg. Även TM-1-180 finns utanför Röda Gorka.

En “kul grej” är att Röda Gorka öppnade eld 1919 mot brittiska HMS Erebus. HMS Erebus var en kugge i den allierade interventionen(invasionen) av Ryssland vid tiden för ryska inbördeeskriget. Samtidigt avancerade nord-västra armén under den vita generalen Judenitj genom bl.a. Estland mot bolsjevikerna i Sankt Petersburg.

Notera 1. HMS Erebus deltog även i operation Overlord 1944.
Notera 2. Röda Gorka öppnade eld mot Finland den 30 november 1939.

Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Hårda strider om Horsö-Gunnarsholmen 1941

I Moskvafreden 1940 tvingades Finland att arrendera ut den strategiska Hangö-halvön i Finlands södra svenskbygder (notera att från Hangö är det drygt tio mil till Åbo och drygt tio mil till Helsingfors). Ur sovjetisk synvinkel var detta logiskt då man sommaren 1940 annekterat Estland och på ett enkelt sätt ville spärra av Finska viken från söder och norr. Under tsartiden anlades fortifikationer just i dessa områden för att skydda Sankt Petersburg, speciellt efter ryska Östersjöflottans nederlag vid Tsushima 1904/05.

Kustfortifikationerna i Finland/Estland/Sankt Petersburg gick under namnet Peter den stores sjöfästning. Sjöfästningen bestod av dels Kronstadt med omgivning samt tre linjer: finska Kotka till estniska Narva, finska Porkkala till estniska Tallinn samt finländska Hangö och estniska Dagö (huvudförsvarslinjen var Porkkala-Tallinn). Ryska revolutionen och Rysslands sammanbrott 1917 avbröt byggandet av de allra tyngsta batterierna avsedda för 35,6 cm kanoner. Flera batterier renoverades och moderniserades av Finland och intog stridsberedskap under Vinter- och/eller Fortsättningskriget tex Mäkiluoto (Kyrkslätt kommun), Torra Mjölö (Kuivasaari), Russarö (Hangö kommun), Bolax (nord-väst Hangö), Örö mfl.

Det sovjetiska övertagandet av Hangö och skärgårdens karaktär innebar att det var svårt att optimera gränsdragningen avseende militära spörsmål. I Horsö-området, norr Hangö-halvön, gick gränsen till det sovjetisk arrendeområdet mellan öar och kobbar samt holmar och skär. De största öarna i finska händer var Storholmen, Gunnarsholmen, Älmholmen samt Stackörarna. På sovjetisk sida Horsön, Kuggholmen och Möön(syd Horsön). Stackörarna ligger mellan Horsön och Gunnarsholmen.

Denna norra flank var ett besvärligt hot mot finska fastlandet på en sträcka av 6 kilometer mellan Västervik via Bredvik till Långnäs/Marholmen (avsnitt Bromarv/Brolo dvs västra delen av Harparskogs-linjen vars huvudställning reglade av själva Hangö-halvön). Denna sträcka befästes skyndsamt med ksp-nästen,bunkrar, stridsvagnshinder, eldledningsplatser och pjäsvärn. I Bredvik och Västervik placerades vardera två artilleripjäser (samt ytterligare två fältartilleripositioner mellan Västervik och Bredvik). Man kan notera att Storholmen och Gunnarsholmen inte befästes utan tycks ha fungerat som nån form av fördröjningsområde/buffert för de finländska styrkorna. I Hangö-riktningen tjänstgjorde delar av svenskspråkiga förband som fjärde kustbrigaden. Ryggraden i Harparskogslinjens befästnings-anordningar utgjordes av svenskspråkiga 18:e fästnings-bataljonen.

Rent numerärt var de finländska styrkorna i underläge på Hangö-avsnittet med ca 14.000 man, 130 artilleripjäser och 5 flygplan, de sovjetiska styrkorna var på drygt 28.000 man, 50 pansarfordon, 60 jaktplan (baserat på Hangö, Täcktom flygfält) samt 126 artilleripjäser plus 10 tunga järnvägsartilleripjäser (från 10 cm upp till 30,5 cm Obuhov). På Hangö-avsnittet tjänstgjorde en riksvensk frivilligbataljon underställda svenskspråkiga infanteriregemente 55.

Förutom att ett sovjetiskt flankanfall via Horsö kunde resultera i ett brohuvud på fastlandet kunde de sovjetiska styrkorna på Horsö lätt leda in artillerield. Nedanstående stycke är en kort sammanfattning av s.28-31 i boken “Hangö 1940-41” av Stig Nyström (SMB-förlag 2005, originalutgåva 1984). Det är nu 70 år sen striderna i september 1941 om Horsö-Gunnarsholmen.

“Horsö återerövrades 29.6 1941 genom att finländskt artilleri åstadkom skogsbrand varvid sovjeterna lämnar ön. Horsö får den dagen en “ny garnison” om drygt tre finländska plutoner. Men sjunde juli 1941 inleder sovjetiska styrkor en landstigning med stöd av flyg och artilleri. Av de finländska försvararna stupar nästan hälften och resten retirerar simmandes. Även Stackörarna faller i sovjetisk hand. Den 30.7 1941 genomför sovjetiska soldater ytterligare ett anfall och nu mot Gunnarsholmen. Första anfallet misslyckas men det andra lyckas desto bättre (samtidigt faller även Furuholmsören och Älmholmen). I mitten av augusti 1941 återerövras Älmholmen varvid omkring 100 ryssar stupar samt nio finländare.

I början av september 1941 inleder finländska styrkor ett motanfall på Gunnarsholmen riktning Horsö understött av artilleri. Det finska motanfallet stannar dock upp och man drar sig tillbaka till norra stranden av Gunnarsholmen. Dagen efter det finländska anfallet drar ryssarna igång och många finska soldater får simma från ön, de sovjetiska förlusterna uppskattas till 120 man medan drygt 30 finländare stupar. Därefter lugnande det ned sig på öarna men en tid senare strax öster om Horsön påbörjas striderna om Stora- och Lilla Kärringholmen samt Stora Björnskär och Furuskär. Kärringholmarna får under några veckor nya ägare i oktober men vräks i början av november då finländska styrkor landstiger. På Kärringholmarna stupar 91 ryssar och 18 finländare förlorar sina liv”

I slutet av september 1941 når tyska styrkor fram till Leningrads förstäder och i slutet av oktober 1941 påbörjar Sovjet evakueringen av Hangö, vars kulmen nås tredje december. En evakuering som likt Tallinn-förflyttningen delvis blir mycket kostsam. Svenska frivilligbataljonen hemförlovas 18:e december och bataljonen förlorade under sin insats på Hangö-avsnittet 100 soldater, 25 stupade och 75 sårade.

Efter vapenstilleståndet 1944 och ytterligare en ny fred tvingas Finland arrendera ut området Porkkala udd med tillhörande öar. Dvs huvudförsvarslinjen i “Peter den stores sjöfästning”, Porkkala-Tallinn, återupprättas

Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Sovjetiska Östersjöflottans största nederlag!!

Den andra september hade telekanalen NTV ett kort inslag om “Flykten från Tallinn”/ “Tallinnförflyttningen” 1941. Inslaget finns på NTVs webbsajt och visar bl.a. kransnedläggning från fartyg utanför den f.d finska ön Hogland i Finska viken, “Till minne av matroser i Tallinförflyttningen”.
Kransnedläggningen har samband med att det var vid den finska ön Rödskär 18 km från Hogland/Högland/Suursaari som det sovjetiska transportfartyget Ausma gick under med 1800 man ur Paldiskis garnison. Ryska wikipedia påstår att ett område öster om Rödskär minerades av finska ubåtar 24 juni 1941. Rödskär var en vanlig rutt för tsarryska örlogsfartyg på väg in till marinbasen Kronstadt eller på väg ut till marinbaser i Finland. ( Ön gick från svensk ägo till rysk 1743 men blev finsk 1920 och sovjetisk i och med Paris-fördraget 1947.)

Evakueringen av Tallinn planeras i samband med att enheter ur armégrupp Nord tränger in i Estland och börjar omringa Tallinn, slaget om Tallinn (försvaret av Tallinn) pågår mellan 5-28 augusti 1941. Evakueringsoperationen syftar till att rädda delar av Östersjöflottan samt enheter ur Röda Armén. Detta förutses/upptäcks av motståndarsidan och omfattande sjömineringar läggs ut i syfte att störa evakueringen. Dessutom avdelar tyskarna attackplan och landbaserat artilleri, bla för att slå ut minröjningsfartyg. Under evakueringens inledningsskede den 28 augusti 1941 sänks jagarna Artiom, Jakov Sverdlov, Kalinin, Skorij och Volodarskij samt ubåtarna S-5 och Sjtj-301 av sjöminor. Jagarna Minsk och Slavnij skadas svårt av minor.

Enligt svenska wikipedia genomfördes evakueringen med fyra konvojer om totalt 160 fartyg (28.000 man och 66.000 ton materiel) och av dessa sänktes 65 fartyg (6.000-16.000 man). Enligt ryska wikipedia överlevde bara två stora transportfartyg, Kazakhstan och Everanna. Tranportfartyg som sänktes var bla Ella, Vironia, Alev, Kallaks, Ergonautis, Tobol, Skrunda, Luga, Atis Kronvaldis, Jarvamaa, Christian Valdemars, Naissar mfl.

Filed under: Estland/Viro, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Den sovjetiska ubåten vid Runö!!

Komsomolskaja Pravda hade i början augusti en artikel om den sjunkna sovjetiska ubåten vid Runö, som det estnisk-svenska projektet Shipwher återfunnit, “Särskilt sänkt ubåt”. Projektet Shipwher har i sommar sysslat med sonarundersökning av botten i närheten av den i Riga-buktens mitt liggandes ön, Runö (del av de gamla svenskbygderna i Estland). Hursomhelst refererar Komsomolsjkaja Pravda att den sovjetiska ubåten tydligen skulle ha sänkts 1958 i syfte att tjänstgöra som dykövningsobjekt för sovjetiska militära dykare. Ubåten ligger på 50-60 meters djup (enligt Shipwher 37 meter) och verkar vara av typen Schtjuka (gädda på ryska).

Shipwher – Memory of the sea.

Regn, dålig sikt och strandhugg (artikel på Marinhistoriska sjöarkeobloggen)

“Shipwher – Sjöhistoriska på äventyr i Ryssland” (artikel på Marinhistoriska sjöarkeobloggen)

Upptagning från estniska dykare vid ubåtsvraket.

I nämnda artikel hos Komsomolskaja Pravda nämns den brittiska ubåten HMS E18 som hittades 2009 av en ROV från det svenska fartyget MV Triad i närheten av estniska Dagö.

Kort dokumentärklipp på dutube om HMS E18 från Deep Sea Productions.

Filed under: Estland/Viro, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige, VMF

Viipuri on meidän -Viborg är vårt 29.08.41

I onsdagens pappersutgåva, 31.8 2011, av Ilta-Sanomat finns ett extra-reportage på sidorna 14-17 som beskriver 70 årsminnet av det finska återtagandet av hamnstaden Viborg, som Sovjetunionen tilltvang sig i och med Moskva-freden 1940.

På svenska delen av yle.fi finns en kortare arkivartikel från 2009, “Viborg under fortsättningskriget”, samt att lyssna på ett radioreportage på svenska med Rolf Simberg från 29.08 1941 “Viborg har återerövrats”. Det finns ytterligare radioreportage bl.a. om de nattliga striderna omkring Viborg 1944 då staden förlorades på nytt. I reportaget hörs tydligt både finskt och ryskt artilleri samt även nedslagen. Även det radioreportaget är på svenska och gjordes 12.07 1944. Notera frontreporterns lugn och sakliga beskrivning av det han hör/känner…

Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Blogroll

Försvarsmakten i Finland på You Tube

Filmklipp på Youtube

Intressanta bloggar

Klassikern "Förebudet" på You Tube

Krigsangelägenheter - Военно дело (Voennoe delo)

Nyhetssajter

Sköna minnen