Icke-angreppspakt Finland-Sovjet 1932 och 1934

Finland vreds sakta mot Norden och Sverige i slutet av 1920-talet med start sommaren 1925 då Gustaf den V var på statsbesök i Finland. Ett besök som året efter resulterade i svarsbesök inte bara i Sverige utan också i Norge och Danmark. Det undgick ingen att den finländska randstatspolitiken visavi Sovjetunionen började smälta i sommarhettans Helsingfors 1925. Dock ogillades detta österut och när antikommunistiska stämningar sköljde över Finland samt att Finland protesterade mot tvångsförflyttningar av ingermanländare i strid om minoritetsskydd i fredsfördraget i Dorpat 1920 blev det sämre. För att inte tala om de begynnande skådeprocesserna och utrensningarna i Sovjetunionen iscensatta av sovjetiska kommunistpartiet med Stalin och Molotov i spetsen.

Ur sovjetisk synvinkel försämrades läget snabbt, Japan flyttade fram sina positioner i Fjärran Östern bl.a. in i Manchuriet och i Tyskland växte en stark politisk kraft fram i form av nationalsocialismen. Dessutom småtrilskande länder som Polen som ville ha ett randstats-samarbete, ett Öst-Locarno, vilket Sovjetunionen motarbetade. Väst-Locarno som skulle skydda/garantera västra Europa undertecknades 1925 av stater i Rhenlands-pakten samt Tyskland. Och den pakten kastades i papperskorgen 1936 av Tysklands diktator.

Hursomhelst undertecknade Finland-Sovjetunionen en icke-angreppspakt 21 januari 1932, pakten bestod av åtta artiklar bland annat att gränserna enligt Dorpat-freden 1920 stod fast och var okränkbara, icke-aggression mot motparten, den ena parten förband sig att hjälpa den andra parten vid anfall av tredje part, om nån av parterna angriper en tredje part kan avtalet sägas upp. Vidare stadfästes att ingen part skulle ingå avtal som stred mot pakten samt inte ingå avtal med stater fientliga mot den andra parten.

Det måste ha varit tungt för Sovjet att inse att det hemliga tilläggsprotokollet i Molotov-Ribbentrop-pakten innebar en annullering av det finsk-sovjetiska avtalet, därav teaterstycket i Mainila 1939 för att två sina händer.

En kul grej är att pakten förlängdes 1934 till sista december 1945.

Och sensmoralen ???

“O eftervärld, stå här på egen botten och lita icke till främmande hjälp”

Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Verkanseld från KA-batterierna på Björkö!!

Björkö-kommun låg några mil söder om Viborg och drygt 8-10 mil från ryska gränsen, vid Systerbäck, och den ryska marinbasen Kronstadt utanför Sankt Petersburg. Björkö innefattade dels fastland och flera öar bl.a. Björkö, Tiurinsaari, Koivusaari och Piisaari. I Björkö-området fanns 1939 tre KA-fort, dels batteri C och D på Koivusaari, dels batteri C på Tiurinsaari samt batteri C och M på fastlandet vid Humaljoki.

Batteri C och D på Koivusaari bestod av tvenne 15,2 cm kanoner respektive sex 25,4 cm kanoner (samt sex kanoner i kalibern 4,7 till 5,7 cm). Batteri C på Tiurinsaari bestod av fyra stycken 15,2 cm kanoner (samt också sex kanoner i kalibern 4,7 till 5,7 cm) och batteri C och M av tvenne 15,2 cm kanoner respektive fyra 15,2 cm kanoner (samt dubbla 5,7 cm kanoner). Flera av kanonerna var arvegods från tsartidens planering och byggnation av Peter-den-Stores sjöfästning.

En intressant notering är att Mannerheimlinjens högra flank skyddades av dessa KA-batterier. När Röda Armén avancerat flera mil riktning Viborg började KA-batterierna i Björkö-området avge eld mot sovjetiska arméförband. Dock involverades KA-batterierna i två noterbara strider med sovjetiska slagskepp, dels Oktober Revolutionen och dels Marat.
De båda slagskeppen var ursprungligen av Hangö-klass, klassnamn efter den ryska segern vid slaget om Hangö udd 1714, och byggdes efter det ryska nederlaget vid Tsushima 1905. Fartygen moderniserades 1928-31 men hade erhållit nya namn flera år tidigare då slagskeppet Gangut (Hangö) blev Oktober Revolutionen och slagskeppet Petropavlovsk blev Marat.

Den 18 december attackerade Oktober Revolutionen åtföljd av fem jagare D-batteriet på Koivusaari. Klockan 12.15 på ett avstånd av omkring 20 km vände slagskeppet bredsidan till och avgav eld. D-batteriet svarade på elden men fick initialt ett kort eldavbrott orsakat av mätfel, kl. 13.04 fortsatte det finländska batteriet sin eldgivning. Efter drygt 30 minuter drabbas KA-batterierna av en rad motgångar, de modifierade pjäserna tålde inte påfrestningarna och eldgivningen upphörde efter hand för flera tunga pjäser. Teknikerna på batterierna jobbar febrilt och lyckas då man åter kan starta eldgivning kl. 14.00. Den anfallande sjöstyrkan ger dock upp kl.14.25 och retirera bakom en dimridå. Under striden har den sovjetiska styrkan dragit iväg över 400 projektiler mot KA-batterierna, varvid batteri C och D svarat med 88 granater.

De sovjetisk jagarna kryssade hela natten utanför Björkö och finländskt pjäsmanskap arbetade frenetiskt hela natten för att röja upp och ställa i ordning KA-batterierna. Löpgravar och skyddsrum hade förstörts och ställningarna var fulla med grus och splitter. Runt batterierna var skogen nedmejad och den största kratern var 24 meter i diameter och 7 meter djup. I gryningen var fem av sex 25,4 cm kanoner i ordning. På grund av de misslyckade modifieringarna beslöts att endast en kanon skulle användas till en början och att de resterande fyra skulle sättas in i det avgörande ögonblicket.

Den 19 december siktades ett större slagskepp, 2 större jagare och 3 mindre jagare samt 7 andra eskortfartyg. Slagskeppet fastställdes till att vara Marat. De två större jagarna i form av Minsk och Leningrad säkrade väst Björkö kl.11.30 och de mindre jagarna själva Björkösund, eskortfartygen stannade i bakgrunden. Marat inledde sin eldgivning med två testskott kl.11.55 och startade kl. 12.25 på 23 km avstånd verkanseld. Målet var det 23 meter höga eldledningstornet och allt inom en radie av 150 meter från tornet. Elden var väl riktad och Marat uppträdde beslutsamt och närmade sig allteftersom. D-batteriet öppnade eld kl.12.29 och mellan kl.12.44-13.04 avgav två kanoner täckande eld mot Marat på 18 km avstånd. Observationer av höga vattenkaskader runt Marat gjordes och Marat avbröt sin eldgivning kl.12.55 och girade utom skotthåll. Efterhand inrapporterades från observationplatser att kl.12.55 hade ett svart rökmoln stigit upp från Marat, Björkö hade bitit ifrån igen, Marat hade under anfallet avfyrat 42 salvor om drygt 150-170 granater.

I febuari 1940 hotas KA-batterierna i Humaljoki av Röda Armén, de finländska styrkorna trycks sakta mot Viborg. De två modernaste kanonerna typ Canet evakueras från Humaljoki medans de gamla ryska kanonerna förstörs genom ett sista eldöppnande med sand i eldrören. Dock kvarstår Björkö i finländska händer men 22 februari går stora sovjetiska förband över isen och trots intensiv eldgivning från batteri C och D med flera är sagan slut. Natten mot 23 februari evakueras batterierna och eldrören sprängs. Dessutom, Björkö kommun överförs 1947 till Sovjetunionen enligt fördraget i Paris.

Angående artilleriduellen med slagskeppen och klockslagen etc är källan “Finland i Krig 1939-45, första delen” främst s.180-184 och utgiven av Schildts förlag 1986.

Filed under: Estland/Viro, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Vita havet: salva om två Bulava-missiler från atomubåt!!!

RIA Novosti meddelar i artikeln “Bulava-skott från Jurij Dologoruki…” att under fredagen den 23 december avfyrade atomubåten typ projekt 955 Borei vid namn Jurij Dolgoruki en lyckosam salva om två ICBM-robotar typ Bulava. Avfyrningsplats nånstans i Vita havet syd Kola-halvön.

En talesman för Ryska Federationens försvarsministerium, överste Igor Konosjenko, meddelade:

“Salvan utfördes i undervattensläge i Vita havet med mål Kura på Kamtjatka. Robotarnas flygning gick felfritt, stridsdelarna anlände till skjutfältet inom uppställd tid…”

På telekanalen tevezvezda finns ett nyhetsreportage angående salvan med Bulava, reportaget är också utlagt på “dutube”. I reportaget syns de två missilerna samtidigt strax efter brytningen av havsytan.

Totalt under 2011 har fyra lyckosamma skott med 3M30 Bulava (Nato-kod SS-NX-30) genomförts, både från atomubåt projekt 941 Taifun, Dmitrij Donskoj, och 955 Borei. Enligt RIA Novosti kan atomubåten Jurij Dolgoruki komma att upptas i Försvarsmakten redan i slutet av 2011 tillsammans med två andra atomubåtar.

Förutom en marin version av SS-NX-30 Bulava är Borei-ubåtar även utrustade med 53,3 cm torpeder. Ubåtstypens atomreaktor kan enligt RIA driva på ubåten i 29 knop i u-läge. Totalt ska sju ubåtar av typen Borei och förbättrad Borei-A byggas. Under första kvartalet 2012 kölsträcks den första ubåten av typ Borei-A med arbetsnamnet Sankt Nikolaj. Kontrakt för ubåt nummer fem och sex kommer också att slutas. under första kvartalet 2012. De två första ubåtarna i Borei-klassen, K-535 Jurij Dolgoruki och K-550 Aleksander Nevskij, är på G (K-535 genomför skott med Bulava och K-550 genomför gångtester). Den tredje ubåten i klassen, Vladimir Monomach, är under byggnation.

Hårda klappar från ryssarna i år…håll till godo…vi som lever i det tusenåriga fredsriket sen FB2000/2004 och IO2014.

Filed under: Kärnvapen, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

ICBM-bataljoner typ RS-24 Jars till beredskapstjänst före Jul !!

I artikeln “En andra bataljon Jars inträder i beredskap i Ivanovo-län” informerar RIA Novosti att befälhavaren för raketformeringen i Vladimir, generalmajor Sergej Siver, i lördags sa följande till radiostationen “Eko Moskva”:

“Ett betydande meddelande under detta år var inträdet av första raketregementet i Tejkovos raketformering med Jars i beredskapstjänst. I december har man uppställt mobilt ledningskommando samt tillhörande bataljon från ett till regemente i beredskapstjänst. Efter ytterligare några dagar uppställer man till beredskapstjänst ytterligare en andra bataljon.”

RS-24 Jars testades för första gången 2007 och blev operativ 2010 i de strategiska rakettrupperna. Följande gick att läsa i en artikel i “The Guardian” den 30:e maj 2007, “Russian missile test adds to arms race fears”.

“Russia yesterday threatened a new cold war-style arms race with the United States by announcing that it had successfully tested a new intercontinental ballistic missile capable of penetrating American defences.”

“Der Spiegel” hade den 29 maj 2007 en artikel vid namn “Ryssland testade ny super-raket” var ingress lyder:

“Militärexperterna själva blev överraskade: som svar på Washingtons robot-sköld i Östeuropa har Moskva idag testat en ny interkontinental raket. Vapnet kan överkomma varje skyddssköld, hävadar Kreml. Ryssarna kan alltså känna sig säkrare.”

En kul grej är att testet 2007 utfördes från kosmodromen Plesetsk d.v.s. i finskt och svenskt närområde.

Filed under: Kalla kriget, rysk politik, rysk teknologi, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Slaget om Jyrkänkoski 19 december!!

Efter Pirttimäkis fall de 14:e december 1939 och det ryska tagandet av Rasti vägskäl retirerade finska styrkor i två riktningar, dels söderut på vägen mot Nurmes och dels västerut på vägen mot Kuhmo. En ny försvarsställning upprättas på den söderut gående landsvägen vid Koistila och den västerut gående vägen mot Kuhmo kom att spärras av den s.k Jyrkänkoski-linjen (koski=fors). Redan dagen efter Pirttimäkis fall anfalls de finska ställningarna i Koistila av fientliga förband understödda med artilleri- och granatkastar-eld. Ställningen vid Koistila överges under dagen och ny ställning intas på höjdsträckningen Maunuvaara vid sjön Latvajärvi.

Den 19:e december pressar delar av den sovjetiska divisionen vidare mot Kuhmo när Jyrkänkoskilinjen anfalls rakt på med artillerield och försök till brobygge för stridsvagnsövergång vid forsen, samt en kringgång med förstärkt kompani. Brobygget slås i spillror och kringgångskompaniet ramlar rakt på ett finskt artilleribatteri ca 2 km bakom Jyrkänkoski-linjen. Pjäserna var det första artilleri som finnarna just omgrupperat till Kuhmo.

“…då en omkring 200 man stark avdelning i gryningen anföll batteriet. Denna styrka hade till fots kringgått Kuhmovägen. Artilleristerna vände lugnt rören mot fienden och gåvo honom en skur kartescher. Endast ett fåtal av våra män voro utrustade med gevär…man fick lov att slåss med spade och kniv man mot man. Efter en timmes handgemäng drogo sig ryssarna tillbaka; på valplatsen lågo omkring 60 man. Den flyende avdelningen förföljdes och flera fiender nedgjordes.”

Efter detta blev det lugnare på denna del av landsvägen fram till Julafton.

Citatet ovan från s.182 ur boken “Striderna i Suomussalmi,kampen om Kumho” utgiven av Schildts förlag 1999 med första upplaga 1940 och reviderad 1944.

Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Kampen om Rasti vägskäl 11 december

I samband med den ryska framryckningen med två divisioner mot Suomussalmi december 1939 sker en parallell operation en bit söderut. Den operationen syftar mot att ta kyrkbyn Kuhmo, då från Kumho kan man falla försvararna i Suomussalami i ryggen, rycka västerut Kajaani-Uleåborg(skära av hela norra Finland i nivå med svenska Jävre-Piteå) samt söderut mot Nurmes och järnvägen mot Karelska näset. Framryckningen mot Kuhmo sköts av Röda Arméns 54:e division. Förenklat kan man säga att 54:e skulle skydd flanken på de två divisionerna (163:e och 44:e divisionen) som via Suomussalmi skulle ta Uleåborg och nå svenska gränsen.

Nordfinska gruppen beordrade redan den 7:e december om att samtliga till buds stående finska styrkor (4 bataljoner) den 8:e december skulle slå delar av 54:e divisionen som hunnit fram till Rasti vägskäl. Operationen blev en framgång men ej avgörande p.g.a avsaknad av enhetlig ledning och mycket kort förberedelsetid. Dock avstannade den ryska framryckningen mot Kuhmo. Finska styrkor grävde ned sig några kilometer från Rasti vägskäl med förposter ca 3 km från vägskälet.

“Den 11.12 på morgonen inledde fienden en kraftig artilleriförberedelse mot ställningarna i Rasti. Efter omkring en halv timmes stormeld gick infanteriet kl.10.35 till anfall. Trumelden fortsatte häftigt bakom ställningarna. Inom kort uppenbarade sig tvenne tanks, vilka bröto sig igenom. Vi hade inga vapen emot dem, inte ens minor – endast ett par obetydliga förhuggningar utgjorde vårt anspråkslösa skydd. Det fientliga infanteriet förmådde icke följa stridsvagnarna, vilka denna gång blevo tvungna att vända tillbaka sedan de i över en timmes tid huserat i våra ställningar.”

“Efter kl. 18 stormade infanteriet – åter understött av tanks- våldsammare än tidigare och lyckades efter 1 1/2 timmes kamp bryta sig in på tvenne ställen. Kapten Murole gav nu order åt sina trupper att retirera till Jyrkänkoskilinjen, som någorlunda hunnit befästas. En förpost lämnas på Hotakka höga kulle. Denna kulle var sedermera än i våra, än i motståndarnas händer. Lösgöringen försiggick i god ordning vid 21-tiden.”

Två finska motanfall sätts in under 12:e december, det första gav inget resultat och det andra resulterade att efter en kort strid återerövras åsen Pirttimäki samt ytterligare en bortanför liggande ås i riktning Rasti vägskäl.

“Den 13.12 på morgonen gick fienden med understöd av stridsvagnar och artilleri till anfall mot Pirttimäki. Kullen försvarades nu av 5.komp under res.löjtnant Taskila samt delar av 6.komp. Samtidigt gjorde bataljonen Salonmies ett anfall för att taga tillbaka ställningarna i Rasti…anfallet misslyckades, Ryssarna hade redan stabiliserat sin ställning så att de förmådde strida på tvenne fronter”.

“Kampen om Pirttimäki fortsatte med intensitet den 14.12. Från tidigt på morgonen anföll fienden understödd av tanks…På dagen lyckades det i alla fall fienden att i skydd av ung granskog inringa försvararnas ställning öster om Pirttimäki. Efter ett segt motstånd måste Pirttimäki steg för steg uppgivas. Försvaret lades till Koistila.”

De citerade avsnitten kommer från boken “Striderna i Suomussalmi, kampen om Kuhmo” av H.J Siilasvuo (H.J Strömberg) s.178-182 utgiven av Schildts.

Filed under: ryska armén, Suomi/Finland, Sverige