Efter Pirttimäkis fall de 14:e december 1939 och det ryska tagandet av Rasti vägskäl retirerade finska styrkor i två riktningar, dels söderut på vägen mot Nurmes och dels västerut på vägen mot Kuhmo. En ny försvarsställning upprättas på den söderut gående landsvägen vid Koistila och den västerut gående vägen mot Kuhmo kom att spärras av den s.k Jyrkänkoski-linjen (koski=fors). Redan dagen efter Pirttimäkis fall anfalls de finska ställningarna i Koistila av fientliga förband understödda med artilleri- och granatkastar-eld. Ställningen vid Koistila överges under dagen och ny ställning intas på höjdsträckningen Maunuvaara vid sjön Latvajärvi.
Den 19:e december pressar delar av den sovjetiska divisionen vidare mot Kuhmo när Jyrkänkoskilinjen anfalls rakt på med artillerield och försök till brobygge för stridsvagnsövergång vid forsen, samt en kringgång med förstärkt kompani. Brobygget slås i spillror och kringgångskompaniet ramlar rakt på ett finskt artilleribatteri ca 2 km bakom Jyrkänkoski-linjen. Pjäserna var det första artilleri som finnarna just omgrupperat till Kuhmo.
“…då en omkring 200 man stark avdelning i gryningen anföll batteriet. Denna styrka hade till fots kringgått Kuhmovägen. Artilleristerna vände lugnt rören mot fienden och gåvo honom en skur kartescher. Endast ett fåtal av våra män voro utrustade med gevär…man fick lov att slåss med spade och kniv man mot man. Efter en timmes handgemäng drogo sig ryssarna tillbaka; på valplatsen lågo omkring 60 man. Den flyende avdelningen förföljdes och flera fiender nedgjordes.”
Efter detta blev det lugnare på denna del av landsvägen fram till Julafton.
Citatet ovan från s.182 ur boken “Striderna i Suomussalmi,kampen om Kumho” utgiven av Schildts förlag 1999 med första upplaga 1940 och reviderad 1944.
Filed under: Ryssland, Suomi/Finland, Sverige
Brezjnev's Blog 