56:e ODSjBR, lätta brigaden tränar luftlandssättning

Hittade några intressanta filmklipp avseende fallskärmshoppning hos avdelta lätta luftlandsättningsbrigaden 56 ODSjBR (56 ОДШБР). 56:e har sin ursprung i 7:e och 17:e luftlandsättningsbrigaderna som grundades 11:e juni 1943. Delar av 56:e har varit i strid i Afghanistan (bl.a. Operation Magistral), första kriget i Tjetjenien, andra kriget i Tjetjenien samt kriget i Dagestan. Brigaden är placerad i Kamysjin, länet Volgograd.

Enligt bloggaren Denis Mokrusjin har 56:e under 2009-10 erhållit nya jeepar, dragfordon (för Grk 2s12, fälthaubits D-30), nya stabstgb:s och olika ltgb:s (bärgare, drivmedel, mek etc). Ny signalmateriel har också tillförts i form av mobila digitala radiolänkstationer R-419M, nya radioenheter hos bataljonerna (R-168-familjen) samt även handburna GPS-enheter typ Glonass Grot-M till artilleriet och spaningsförband. Även satellitkommunikationsutrustning typ R-438 Barriär-T har tillförts.

Nedan ett färskt filmklipp (september 2012) från träning/övning hos 56:e i Kamysjin, kameran är monterad på Il-76:ans uthoppsdörr:

Nedan filmklipp är från ifjol, oktober 2011, och filmkameran där placerade dels vid uthoppsdörren på sidan men även vid bakre stora dörren, planet också här en Il-76:

Filed under: Artilleri, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige, VDV

Politbyrån 3.51

Förra veckan nämndes Izborskij klub på denna sajt samt även en viss gepolitisk expert i form av Valerij Korovin i en artikel skriven av Aleksander Kolesnitjenko, publicerad i nr. 36 av Argument I Fakti (AiF). En kul grej är att denne Kolesnitjenko har två artiklar i det numret, dels en halvsidesartikel om Korovins åsikter om Kinas ökade inflytande i fjärran östern och dels en helsidesartikel om maktdelningen i Ryssland, “Vertikalt maktinnehav – politolog berättar hur ryska styret är uppbyggt”.

Denna artikel om maktdelning är den mest koncisa och koncentrerade som jag på sista tiden läst om maktdelning i Ryssland och innehåller en hel del matnyttigt, som inte kommer upp i svensk gammelmedias undermåliga rapportering av Ryssland. En rapportering som den sista tiden tycks röra sig om en viss smaklös protestaktion i ett katedral där ett gäng brudar i färgglada rånarluvor dansar cancan framför ikonostasen. Avseende dansgruppens turer i Ryska Federationens rättsliga system är det lätt att associera till ett känt svenskt talesätt “den som ger sig in i leken får leken tåla”.

Apropå texten om maktdelningen är det en rapport från Mintjenko Consulting, “Vladimir Putins stora regering”, som är stöttostenen i tidningsartikeln. I första stycket och till artikelns enda bild (av Putin och Medvedev) jämförs Putins regering med Politbyrån 2.0 samt det förekommer förkortningen gensek (en sovjetisk eufemism för generalsekreterare d.v.s. ordförande av politbyrån). Från rapporten citeras och betonas följande:

“Den ryska maktdelningen är inte vertikal utan består snarare av ett konglomerat av klaner och grupper”

Vidare åskådliggörs Putins beslutsmodell:

“V. Putins roll är oföränderlig i systemet – en roll av skiljedomare och moderator som även har det avgörandet ordet i konfliktsituationer.”

I artikeltexten dyker upp det också upp ett antal namn för de olika inflytelsegrupperna/klanerna, från Igor Setjin (chef Rosneft) till patriark Kirill (“chef” rysk-ortodoxa kyrkan). Men det konstateras också att Vladimir Putin har personliga band med en rad kandidater i kretsen kring “politbyrån” och “sekretariatet” (ja ordet politbyrån återkommer flera gånger i AiF:s artikel). En annan politolog, Olga Kryschtanovskaja drar slutsatsen att Ryssland är en form av monarki, “Ryska elitens fragmentering 2008-2012”.

Dock, det intressantaste i artikeln, trots ord som politbyrå och monarki är en bisats i samband med att patriarken Kirill (primas av Moskva och hela Ryssland) nämns. Denna bisats lyder som följer:

“…patriark Kirill, som försöker “delta i formuleringen av en statlig idelogi””

Det är nu som det blir match på riktigt, åtminstone för oss som känner till Izborskij klub och andra nationalistiska icke-liberala tankefabriker. Går man in på sajter som t.ex. zavtra.ru (zavtra -morgondag) får man sig till livs kritik av Vladimir Putins vingliga väg. Enligt nationalisterna på zavtra har liberalismen och dess elit i Valdaj-klubben nått vägs ände och är främlingar inför det ryska folket. Enligt zavtra är den ryska nationen inne på ett blindspår där Putins styre, “tjekist korporationen”, inte förstår och aldrig förstått notationen ideologi och där KGB/FSB bara varit mästare på manipulation (Ref. Alekander Prochanov: Putin återupprepar stalintidens erfarenhet…”). Izborskij klub är ett nationalistiskt svar på liberalismen (socialismen/kommunismen/nationalbolsjevismen är inte riktigt med i spelet). Izborskij klub har fem förenande principer (publicerad i artikeln “Izborskij klub” på wwww.evrazia.org) formulerade av en viss geopolitisk expert vid namn Valerij Korovin:

1. Ryssland – en ideokratisk stormakt.
2. Ryssland – en självständig civilisation.
3. Ryssland måste var stort.
4. Rysslands folk under ledning av ryska folket.
5. Social rättvisa.

Apropå ideokrati definieras det på följande sätt i ett dokument på www.regeringen.se:

“… De ideologiska föreställningarna formade i sin tur hotbilderna. Sovjetunionen var en ideokrati, en stat behärskad av en ideologi … När dessutom en ideokratisk stat som Sovjetunionen sökte vinna säkerhet genom kontroll över sina grannländer var det ofrånkomligt att detta uppfattades som uttryck för expansiva avsikter.”

Zavtra kritiserar det nuvarande styret i Ryssland som oryskt och en misslyckad fortsättning på Sovjetunionens stagnerande samhällsbygge under Leonid Brezjnev. En av organisatörerna bakom “Izborskij klub”, Sergej Prochanov, enligt följande i och med starten av ”Izborskij klub” under 2012 eller ”projektet Izborsk” som det också kallas:

”Angående detta anser en av klubbens huvudorganisatörer Aleksander Prochanov att folk som samlats denna dag i Pskovs län har grundat en konceptuellt projekt och till och med en statlig ideologi.”
Citat ur artikeln “Izborskij klub” på evrazia.org

Alltså om Putin fungerar som moderator och balanserar intressegrupper med varandra kommer det att bli intressant att se hur mycket inflytande ”projekt Izborsk” kommer att erhålla. En av Putins rådgivare är också med i “Izborskij klub”. Och inte att förglömma att under Boris Jeltsin fick folk i gemen dålig erfarenhet av flummig liberalism/demokrati och efter den ekonomiska kraschen 1998 fick folk avsmak för marknadsekonomi. Man kan beteckna situationen angående den ryska maktdelningen med två välkända ordspråk: ”ny kvastar sopar bäst” och ”trappor städas bäst uppifrån” och kom ihåg att Vladimir Putin har rumstrerat om sen år 2000.

Avslutningsvis kan man ställa sig frågan vem/vilka som kommer efter Vladimir Putin ? Och framförallt reflektera över svårigheten att förutsäga följderna av den ryska utrikespolitiken med en upprustad krigsmakt ifall/när en ny maktdelning utkristalliserats över tiden. Ur det perspektivet är den svenska nedrustningen helt ologisk och för att parafrasera en känd tänkare, ”uttänkt av småglin genomförd av snorungar”. Här passar det bra att komma ihåg de avslutande orden från en av Finlands presidenter Mauno Koivosto ur hans bok ”Den ryska idén” från 2001:

”I det ryska tänkandet anses ett erövrat område vara en del av Ryssland. I den bemärkelsen är även vi här i Finland på ryssarnas sida. Den svaghet som vi nu ser i Ryssland är också tillfällig. Ryssarna kommer att försöka förbättra sin situation och de kommer att hitta på ett sätt att stärka den inre ordningen. Ryssland är ett slättland och det kommer att inverka på hur det säkerhetspolitiska tänkandet utformar sig i framtiden.”

Se vic pacem, para bellum

Filed under: Estland/Viro, rysk politik, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige

Taktisk övning nära Viborg

RIA Novosti publicerade i fredags ett videoklipp med rubriken “Beskjutning av fienden med raketartilleri och Mi-24:or”. Av text och bild framgår att på övningsfältet Kamenka när samhället Kamenka (fi: Kaukjärvenkylä), Karelska näset, pågår en taktisk övning involverande 3000 soldater och 150 enheter militär teknik bl.a. attackhelikoptrar typ Mi-24, attackplan typ Su-24, stridsvagnar typ T-80, raketartilleri typ Grad samt luftvärn. Syftet med övningen är att blockera/stoppa upp en motståndare genom att maximera eldkraften.

För övrigt genomfördes samövningen Snöflinga-2007 på just Kamenka där delar av en skyttepluton från I19 deltog. Om jag inte missminner mig blev det ett ryskt deltagande vid en övning på skjutfältet i Tåme (lite rabalder om att 138:e brigaden skulle ha lajat omkring i Tjetjenien).

Man Kan konstatera att Kamenka (närmare Stockholm än F21), då som nu, skulle vara ett perfekt tillfälle för Ofog att protestera mot krig och annat, men det är klart som sjutton att t.ex. F21 och svensk polis är mycket trevligare än rysk dito med tillhörande rannsakningshäkte i Ryska Federationens rättsliga system.

Ofog verkar vara en liten sekt av bekväma lyxdemonstranter som med sin kärna av bosatta 08:or kuskar omkring i mellanmjölkslandet likt ett kringresande sällskap av gycklare. Skådespeleriet nådde sin höjdpunkt när man för något år bjöd in en f.d. ryska marinofficer, vilket är föga förvånande då den s.k fredsrörelsen tidigare har sysslat med skumrask av stora mått. T.ex. Svenska Fredskommittén som under tidigt 1980-tal hade flitigt utbyte med Sovjetiska Fredskommittén. Vidare, som att omkring 50 partifunktionärer (not: Sovjetunionens kommunistparti genomsyrade allt och hade enligt sovjetisk lag en ledande roll i allt samhällsliv i Sovjet) från Sovjetunionen besökte Sverige och svenska fredsrörelsen under 1980-talet. Flera av dessa besökare/gäster kallades för fredsspecialister.

I sammanhanget bör nämnas ett intressant evenemang som gick av stapeln 1978 nämligen Folkriksdagen för nedrustning och där deltog bl.a. tre organisationer: Svenska Fredskommittén, Sveriges Fredsråd samt Svenska FN-förbundet. Under denna folkriksdag antogs en motion från Förbundet Sverige-Sovjetunionen om en ensidig svensk nedrustning. Tongångarna känns igen från Ofogs retorik, rena rama blåkopian av naivitet och paradisdrömmar.

Det kan noteras att Svenska Fredskommittén dominerades av VPK/APK och efter det att organisationen blev medlem av Sveriges Fredsråd 1973 ökade man sitt inflytande där till den grad att man fördömde USA i Vietnam men inte Sovjet i Afghanistan. Och i nutid sponsras Ofog av VP(K) då bl.a. det lokala partikansliet i Luleå ställts till Ofogs förfogande. Ränderna går visst aldrig ur vänstertomtarna och deras avsky för Väst/Nato eller är de bara nyttiga idioter, ett begrepp som en viss Vladimir Uljanov lär ha myntat om informella medarbetare.

Och som vanligt klarar inte gammelmedia av att belysa Ofogs rötter och historia, utan man ger okritiskt utrymme åt alla trevliga fredsspecialister och aktivister. Vilket inte är förvånande när man ser hur stor andel av journalistkåren som sympatiserar med VP och MP (MelonPartiet-gröna utanpå och röda inuti). Dock är journalistkårens oförmåga att objektivt informera medborgarna om saker och ting ett demokratiunderskott, hur ska medborgare kunna rösta i val när media flummar omkring och låtsas som om världen fortfarande är som anno 1998 då Bill och Boris jazzade omkring. Önsketänkande, svärmerier och vänsterflum har aldrig kunnat ersätta verkligheten.

Filed under: rysk politik, Sverige

Imperiets geopolitiska expertis

Ett trevlig sysselsättning varje vecka är att gå igenom tidningsskörden, dessvärre har jag kommit efter i racet och sitter nu med nummer 36 (5-11 september) av den ryska tidningen “Argument och fakta”. I denna utgåva finns flera roliga “grejer”, dels från själva omslaget som knyter an till fädernas ärofulla seger vid Borodino d.v.s. 1812-2012 och dels en kortare artikel om kinesisk expansion norrut.

På sidan nio finns en artikel skriven av en viss Valerij Korovin, direktör för “Centret för geopolitisk expertis”, “Kinesisk autonomi i östra delen av Ryska federationen ?”. En kul grej är att huvudrubriken på sidan involverar begreppet “Gula faran”. Efter själva ingressen konstaterar denna Valerij Korovin att:

“De hårda lagen om internationella relationer: om en stat missar möjligheter, visar sig svag eller avvisande, provoceras grannländerna till expansion i tomrummet, för att inte någon annan ska göra samma sak “

Med hänvisning till denna lag anser Korovin att rysk svaghet provocerar till kinesisk expansion, samt att ryska centralmakten är medveten om problemet och försöker minimera detta. Dock, anser Korovin att responsen är för “mekanisk”. Korovin anser att problemet inte är territorellt (en annan artikel på samma sida i tidningen handlar om gränstvister som uppstod på 1860-talet p.g.a. ryska expansion mot ett försvagat Kina). Huvudproblemet enligt Korovin är migrationsflöden samt kontroll av illegal arbetskraft plus utflyttningen av kaukasiska ryssar från regionen.

Det Korovin menar är att Kina inte vinner inflytande genom militär aggression utan genom infiltration av kineser. T.ex. säsongsarbetare som permanentar sin boendeort i kombination med etniska kineser på ryskt område gör kineser till majoritet i vissa områden. Samt att kineser inte låter sig assimileras utan bildar parallella samhällen. Speciellt lockande för kineser är att på ryskt område kommer man undan ett-barns-politiken. Denna ökande del kineser i kombination med kinesisk handel/företag kommer att i slutänden ge politiskt inflytande. Enligt Korovin kan detta resultera i tankegångar om en autonom kinesisk republik i ryska fjärran östern.

Notera gärna fyra saker:

För det första har det existerat en republik i ryska fjärran östern i början av 1920-talet i samband med stor svaghet hos centralmakten i Moskva, bl.a. ockuperade japanska trupper stora bitar av Transsibiriska järnvägen.

För det andra, Valerij Korovin är medlem av tankesmedjan “Izborskij klub”. Denna klubb bildades i efterdyningarna av 1150-års-minnet av staden Izborsk (inte så långt from Pskov och strax öster om gränsen till Estland). Klubbens syfte är att kraftigt motverka libaralismen i Ryssland samt stärka ryska statens ställning.

För det tredje har Valerij Korovin varit del av “Föreningen för euroasiatisk ungdom”.

För det fjärde staden Izborsk är känd för sin stora fästning som varit en av ryska rikets stora stöttepelare mot Väst. Fästningen upptog i sina glansdagar en yta på 4,5 kvadratkilometer.

Filed under: rysk politik, Ryssland