En av Ryska Federationens ubåtsbaser finns på Kamtjatka och närmsta tätort för boende/tjänstgörande hette Petropavlovsk-Kamtjatskij-50, numera Viljotjinsk.Området är en stängd självstyrd zon (ZATO). Men tv-programmet “Våennaja Prijåmka” har gjort ett reportage från atomubåtsbasen som enligt programmet kallas getingboet av motståndarsidan.
Det finns sen 10 mars 2020 ett samarbetsavtal mellan Sjöfartsverket och finländska Trafikledsverket avseende designarbete för tre svenska och två finska isbrytare. I det arbetet kan man titta på Polaris och Baltica, båda byggda i Finland. Finlands senaste isbrytare heter Polaris och sjösattes 2016 och genomförde sin första isvinter 2017. Deplacement 10961ton, längd 110 meter, bredd 24 meter, djupgående 8 meter, isklass: polarklass 4 (kan bla bryta 1,8 meter i 3,5 knop), framdrivning 3 st azipodenheter på vardera 6-6,5 MW, bränsle LNG eller LSMDO. Kostnad 125 miljoner Euro. Kölsträckning 4 mars 2015 och första isvintern 2017.
Polaris/Polstjärnan
Sen kan man titta på Baltica som levererades från Helsingfors under 2014 till Rosmorretjflot för isbrytning på bla sibiriska floder och bukter och annat. Och den här isbrytaren går inte heller rakt på/fram.
Svt rapporterade tidigare i år att det är svårt att få tag på reservdelar till isbrytarna och att dessa måste specialtillverkas. Isbrytarna är tillverkade under 1970-talet och uppgraderats flera gånger. En hård isvinter i Bottenviken och Bottenhavet tar mycket isbrytarresurser, både finska och svenska. Under 2013 hanterades över svenska kajer 162 miljoner ton gods. 86% av godset kom till Sverige från annat land eller skulle till annat land. Svenska hamnar är systemkritiska för svensk ekonomi, enligt Sveriges hamnar-porten till Sverige.
Det kan noteras att Luleå hamn har en godsmängd på 8 miljoner ton och är utpekad av EU som CORE-hamn tillsammans med hamnarna i Göteborg, Malmö, Trelleborg och Stockholm. 2006 hanterades över kaj i Sveriga ca 180 miljoner ton gods av dessa hanterades ca 28% av hamnar i Övre Norrland, Mellersta Norrland och Norra Mellansverige. Vidare kommer en ny malmhamn att byggas i Luleå och farleden muddras för att möjliggöra transporter med Östersjömax–fartyg (Projekt Malmporten). Detta för att möta ökat behov av malmtransporter från gruvor i norra Sverige och Finland.
Lulekändisen skjutspråmen Rautaruukki får assistans av Oden och Otso.
Noterar att på finska sidan i Bottenviken/Bottenhavet hanterade följande godsmängd under 2018: Kemi (1,9 miljoner ton), Tornio(3,0 miljoner ton), Brahestad(5,2 miljoner ton), Karleby(6,7 miljoner ton), Uleåborg(2,9 miljoner ton), Jakobstad (1,1 miljoner ton), Kaskö (1,1 miljoner ton), Vasa(0,9 miljoner ton), Rauma (5,8 miljoner ton), Björneborg (3,5 miljoner ton), Nystad (2,5 miljoner ton), Nådendal-Åbo (7,8 miljoner ton).
“Shipping on the the Northern Sea Route (NSR) have increased explosively over the past years. In 2017, a total of 10,7 million tons were transported on the route. In 2018, the volume increased to 20,18 million tons and in 2019 to 31,5 million.The total volume for 2020 is expected to exceed 32 million.”
“The Northern Sea Route will be the key to the development of the Russian Arctic and the regions of the Far East. By 2025, its traffic will increase tenfold, to 80 million tons.”
En av orsakerna till godsvolymökningen är att Novatek Jamal LNG-industrin har uppnått full produktion 2018/19 och tillsammans med en flotta av 15 isklassade Arc7 LNG-tankers kan leverera LNG både västerut och österut(till Kina). Den femtonde i serien “Jakov Gakkel” levererads under 2019.
Novateks anläggning i ryska Sabetta på Jamal-halvön.
Vanligtvis trafikeras NSR österut mot Berings sund mellan juli och november men i år startade Arc7-LNG-tankern Christoph de Margerie i den 18 maj 2020 från hamnen i Sabetta och seglade genom Berings sund 31 maj på sin väg till Tangshan i norra Kina, enligt artikeln “As Arctic Ice Melts Russia Conducts Record Breaking Delivery of LNG to China” . Det hel var ett test och se om det gick att starta säsongen två månader tidigare än brukligt.
Arktis var viktigt även under det Stora Fosterländska kriget. “Operation Wunderland”, 16 augusti-5 oktober 1942, var ett sätt att komma åt trafiken på Nordostpassagen. Japan hade skickat underrättelser om att konvojering pågick genom Berings sund. Dessutom hade tyskarna noterat konvojer i östlig riktning från Archangelsk.
Företaget passerade Barents hav och in i Kara havet i riktning mot Vilitskij-sundet som sovjetiska isbrytare möjliggjorde passage för fartygstrafik under sommarmånaderna.
Ovan en dokumentär som påstås vara beställd av kulturministeriet i Krasnojarsk kraj om operationen och Dikson, upplagd 2013 på dutube. Filmen tillägnas de stridande i sovjetiska Arktis.
Summariskt fick spaningsflyg från kryssaren syn på två sovjetiska isbrytare “Krasin” och “Lenin” men de hann gömma sig i packisen. Kryssaren hade ömtålig styrinrättning som inte tålde packis. Senare sänktes det isbrytande transportfartygetSibirjakov av kryssaren. Ett tilltänkt mål var den sovjetisk knutpunkten för alla arktiska väderstationer i bosättningen Dikson men den evakuerades inåt land. Dock besköt kryssaren hamnanläggningen och skadade fraktfartyget “Simon Desjnev” och ångaren “Revolutsioner“.
I Dikson hade ryssarna stationerat i början av kriget polarflyg, radiocenter(kortvåg) samt meteorologisktcenter. Redan 1935 utgjorde Dikson ett begynnande nav för trafik efter Nordostpassagen eller Norra sjörutten som ryssarna kallar den, 1935 besökte 70 fartyg Dikson. Orten är uppkallad efter svensken Oscar Dikson.
U209 sänkte fraktfartyget “Kujbushev” den 17 augusti nära Novaja Semlja samt pråmarna “Nord” och “Komsomolets.” I september förstörde ubåten en sovjetiskväderstation medelst kanon.
Huvuddelen av operationen avslutades när kryssaren återvände till Narvik 30 augusti 1942. Man planerade en uppföljare under 1943, Operation Wunderland II, med kryssaren “Lützow” i huvudrollen, men man fick inga vidare underrättelser om trafik på rutten.
Noterar att Försvarsmakten ska expandera och att Sveriges veka liv ska försvaras igen, dvs trygga kontakten med bla Trondheim och dess atlanthamn.
Noterar att SVT Norrbotten meddelar att Försvarsministern påtalar att Malmfälten(Kiruna-Gällivare) är viktiga. Och att försvarsministern vill se fler satsningar i Norrbotten. Jättefint…men hur ska man försörjaNorrbotten samt samverka med Finland och Norge på Nordkalotten.
Tänk E10 “dödens väg”, Luleå-Narvik 54 mil.
Noterar vidare att man enligt SVT Norrbotten i sin artikel om “2018 Transportplan” skriver:
“Nu ska ”dödens” väg bli tryggare Regeringen har också beslutat att intesänka hastigheten på E10:an som en lösning på problemen med den omtalade ””dödensväg”.”
Noterar att Trafikverket fixat till Mourjevaarabacken på E10 (f.d. länsväg 98) där EU-långtradare varje år orsakar trafikproblem med vinter-o-erfarna förare i kombination med sina korta och i vinterväglag instabila EU-tradare.
Undrar i förbigående hur värnpliktiga med 5 veckorsmilitärt lastbilsförarbevis från södra Sverige fungerar rent vägtrafiksäkerhetsmässigt på E10 i polarmörker och polarkyla och halka och snödrev och snörök och trötthet, jag noterar oxå att en civil yrkesförarutbildning ligger på 24-35 veckor beroende på med eller utan släp och förkunskaper.
Och E10 är full av branta backar och annat, SVT Norrbotten har ett sjysst inslag om det hela där kommunalrådet i Gällivare summerar insatsen på E10 och får medhåll av Trafikverket I Luleå: Projekten går för långsamt och är för korta.
Ovan, en vänlig själ har fotat M-backen och dess modifiering uppifrån ovan.
Europaväg 10 låter pampigt men är mellan 6,5-9 meter bred och saknar viltstängsel, vägen är 47 mil lång på den svenska sidan(85 mil totalt) och är en central väg på Svenska Nordkalotten. Man kan köra från Luleå djuphamn via Töre djuphamn till atlanthamnen i Narvik. E10 korsar både Malmbanan och Haparandabanan, E10 möter följande läns- och riks-vägar:
Norrbottens län utgör nästan en fjärdedel av Sverigesyta och E10 är central för norra Sverige och Nordkalotten tillsammans med andra vägar i regionen, men vägstatusen måste förbättras.
Noterar att Kinas nyaste och egenproducerade Isbrytare, Snödraken 2, gjorde sin jungfruresa ner till Antarktis 2019 tillsamman med isbrytaren “Snödraken” (byggd i Ukraina). Drakarna tillhör Kinesiska Polarforskningsinstitutet som även hanterar fem stycken polarforskningsstationer, en i Arktis(Gula-Floden-stationen) och fyra i Antarktis.
Noterar att Rosatomflots nya atomisbrytare “Arktika” (projekt 22220), LK-60Ja är ute på en sväng i Arktis. Fartyget lämnade Sankt Petersburg och sin tillblivelseplats på Baltiska Industrin i slutet av september. Och nu har fartyget nått Norra Ishavet för att genomföra manövreringsprov i flerårigis. Kundleverans är i november 2020. Ytterligare tre isbrytare har kölsträckts “Sibir”(2015),“Ural”(2016) och “Jakutia”(2020). “Arktika” kölsträcktes 2013 och 2021 planeras kölsträckning av “Tjukotka”.
Längden på fartygen är 173 m, bredden 34 m, djupgående ca 8,5-10 m, deplacement 25540 ton, besättning 75, aktionstid 180 dygn. Hastighet på öppet vatten 22 knop, samt ca 2 knop i 2,8-3,0 meter tjock is. Huvuduppgiften är att betjänaNorra sjörutten samt expeditioner.
Varje isbrytare är utrustad med två stycken RITM-atomreaktorer med vardera 175 MW termisk effekt, effekten ligger på ca 60MW (81500 hästkrafter). Nyheten med RITM-reaktorerna är att de fyra ångturbinerna är integrerad i den aktiva zonen, för att underlätta montage/demontage, samt kompaktare(lägre) reaktordesign.
Tittar man på Sveriges största och modernaste statsisbrytare “Oden” från 1989 är den ca 108 meter lång, 31 m bred, djupgående 7-8,5 m, deplacement 11000-13000 ton, besättning 20, aktionstid 111 dygn, effekt ca 24100hästkrafter. Hastighet på öppet vatten 18 knop. Med Odens 18 MW kan man bryta 1,8 meter tjock is i ca 2 knop.
Rosatomflot har en flotta om 5 stycken atomisbrytare, den äldsta från 1988: “Jamal“, “Tajmyr“, “Vajgatj”, “Sevmorput“, “50 Let Pobedy“
Nästa klass av isbrytare blir projekt 10510 (LK120Ja). Och den sjätte juli 2020 skar man till de första stålbitarna till “Rossija” som skutan kommer att heta. Bygget sker i Fjärran Öster på varv tillhörande SSK “Zvezda” och atomisbrytaren kommer i tjänst 2027 och 2033 planeras alla tre isbrytare i klassen vara i tjänst. Effekten kommer att vara 120 MW dvs ca 163.000 hk och fartyget kommer att kunna bryta 4 meter tjock is i 2 knop.
Sverige och Västvärlden är inte ens pucktvåa i Isbrytarkriget.
Noterar att man gör ett nummer av hypersonisk sjömålsrobot 3M22 “Tsirkon” som nyligen lyckosamt avfyrats från fregatten Admiral Gorsjkov (projekt 22350) i Vita Havet mot ett övningsmål i Barents hav. Nyhetsreportaget från statliga kanal1 talar om 45 mil på 4,5 minut på upp till en höjd av 28 km samt upp till en hastighet överstigande Mach 8.
Hmmm…man kan fundera över hur snabbt räknar eldledningssystemen från radarupptäckt till inriktning och verkanseld samt tid till sannolik bekämpning, om avståndet är tex ca 3 km tar det omkring 3 sekunder i ca Mach 3, accelererar roboten i slutfasen tar det ännu kortare tid. Man kan notera att det hypersoniska intervallet är mellan Mach 5 och Mach 10. Robot 15 är subsonisk dvs < Mach 1.
Luleå kommuns informationstidning, “Vårt Luleå”, som går ut till hushållen i kommunen samt dess tillhörande sajt, “Vårt Luleå”, påminner om att 4 oktober 2020 var det “80 år efter tysktransporterna”. Den 4:e oktober 1940 anlände 1000 tyska SS-soldater till Luleå Hamn på fartyget Isar för vidare transport till Narvik/Kirkenes(östra Finnmark), man hade både vapen och fordon med sig.
I artikeln “Anpassning höll Sverige utanför kriget” från vlt nämns att det tyska fartyget eskorterades genom minerat farvatten av svenska marinen. Och sommaren 1941 transiterades drygt 15.000 soldater ur division Engelbrecht genom Sverige med mera.
Jajamänn, glömda verkligheter eller parallella världar. Nedan tyskmagasinen i Karlsvik, Luleå, som brann ner 2016. Denna plats var en viktig del av det tyska logistiknätet på Nordkalotten, och det var inga små magasin.