Det är bara att gratulera ryssarna igen för att man genomfört maskirovkan i syfte att “normalisera” läget i “folkrepubliken” Vitryssland. Ni vet det där området på Centraleuropeiska slätten på vägen till Moskva. Man kanske skulle kunna säga att Vitryssland är porten till Moskva. Tittar man bakåt till Stora Fosterländska kriget innehar Vitryssland en speciell plats där t.ex. tre sovjetiska arméer gick under i slaget om Bialystok-Minsk 1941, 3:, 10:e och 13: arméerna; och armégrupp Mitte kunde fortsätta avancemanget riktning Moskva. Men ryssen tog en blodig revansch i återtagandet 1944 med den vitryska anfalls-operationen “Bagration”. Då förintades flera tyska arméer, bl.a. 4:e och 9:e armén samt 3:e pansararmén. Detta var nästan slutet för tyskarna på Östfronten, om inte slutet. Och Röda armén hade befriat Vitryssland, trängt in i både Baltikum och östra Polen.
Hursomhelst befinner sig det lilla området i ett intressant läge, först hade man interna svårigheter med “folkliga” demonstrationer, sen pandemi och sen tidigare var man dragen mellan Väst/EU och Öst. Det kan inte vara lätt att vara den styrande eliten i Minsk, vem i hela världen kan man lita på. Man balanserar på en knivsegg som bara blivit vassare. Ekonomin går som sagt inte bra och man har lånat pengar i Moskva och oppositionen drömmer feta drömmar om det goda livet västerut. Men vem vill egentligen ha detta konkursmässiga land, de har ingenting förutom sitt strategiska läge på den Centraleuropeiska slätten. Och nån gasledning som blir helt överflödig med Nordstream 1 och 2. Och just nu har lillryssen dessutom stort gästabud med Moskvastaten och man bjuds på mer honung än man kan svälja.
Det är bara att notera att Väst som vanligt missbedömt situationen och är pucktvåa, igen. Den här soppan har kokat i flera år, och åter besannas att ens egen logik inte nödvändigtvis är ens motståndares logik. En stor del är historisk, Moskvastaten betalade t.ex. ett högt pris för sin överlevnad i det Stora Fosterländska Kriget – 27 miljoner döda. Man har betalat med blod från Brest till Moskvas förorter och tillbaks till Brest och sen Berlin. När operation “Overlord” knappt rullat ut från halvön Normandie avgjordes kriget på Östfronten. Med Operation “Bagration” knäckte den ryska björnen ryggraden på OKW/Wehrmacht och björnen kunde 1945 spankulera omkring på Alexanderplatz.
Alltså allvarligt, vem vill ha Vitryssland och vem vill ha döda soldater på grund av Vitryssland. I Moskva är man frapperad över hyckleriet hos Västs liberala demokratier. Det var Groucho Marx som sa nått i stil med att han hade principer och duger dom inte hade han andra. Nu ser man Brezjnevdoktrinens återkomst steg för steg. Och vem har bollen i den processen ? Eller kommer processen att ha sitt eget liv och vilket år blir märkesåret, då allting hände. Väst hoppas fortfarande på att “resterna” av Imperiet ska falla samman; totalt, man har hoppats i 30 år sen Sovjetunionen upphörde. Man förstår inte att Ryssland är imperiet som koloniserade sig självt och att den främsta sammanhållande kraften är militär men med gudomlig och ekonomisk twist; Över Ryssland Moskva, över Moskva Kreml, över Kreml himmel. Moskvstatens är Europas tvillingsyster – ett annat Europa. Och man har med militär makt och envälde hållit Väst stången sen Ivan III. Den ryska eliten vet vad som fungerar och liberala demokratier har inte greppat att det inte går att slå den ryska björnen på nosen med en ihoprullad tidning.
En reflektion avseende Sovjetunionens temporära fall var att den var högst ovillig. Gorbatjov som omhuldas i Väst hade som tanke att i vanligt god rysk traditionell stil reformera Sovjetunionen bl.a. med glasnost-öppenhet, perestrojka-omvandling; Processer som började leva sina egna liv efter Tjernobyl och under Afghanistan-kriget. Fallet blev kort och djupt, men Sovjet gick inte under för att ekonomin var kass, jordbruket i kris eller för att befolkningen gillade amerikanska jeans och telenovelas. Sovjet gick under för att tillräckligt många personer i eliten slutade tro på projektet Sovjetunionen. Samt att man inte klarade av att vandra den kinesiska vägen, Sovjet gick samma väg som DDR; siste man släcker ljuset och tar ner skylten. Men Ryssland har haft svaga perioder tidigare och överlevt t.ex. Mongolväldets plundring av Moskva 1382, Den Stora oredan 1598-1613, Revolutionerna 1917-1922.
Alltså, Sovjet gick egentligen inte under; man har bara reformerats, i vanlig ordning; och heliga Rus är tillbaka. Ja, men ekonomin då? Ja, den fungerar för att Ryssland är en världsekonomi på sitt eget sätt. Man är ändå världens största land med oändliga naturresurser och med en liten effektiv statsapparat med förmågan till snabba och stora beslut: Moskva plockar bara fram Stämpeln.
Men Väst glömmer att Ryska Federationen har andra problem. Noterar att kineserna är tysta som vanligt. Kineserna har inte glömt Jermaks arv då ryssarna expanderade till Amur-floden. Ryska Fjärran Östern med enorma mängder av grönt guld, mineraler och jordbruksmark är intressant för det expanderade Kina. Ett “lebensraum” som heter mumma, “gula faran” kommer tillbaka. Japanerna har inte glömt vad som hände 1945. Sen har man problemet när amerikanarna lämnade Afghanistan, ganska naturligt att oroligheter sprider sig norrut. Och sen turkar och perser och sen pandemi och ovanpå bråket i Kievstaten, Rysslands vagga. Och vart kan Moskvastaten fortsätta sin traditionella expansion, just nu norrut i Arktis. Och att i det här läget undergräva och hota Moskvastatens historiska kärnområden är inget som går hem i Moskva.
Liberalvänstern och vänsterliberala i Väst är arroganta och uppblåsta när de tror att det kan spela ut bysantinerna i Moskva. Politik är att vilja och viljan hos Moskvastaten är på klar uppgång.
Ja, det är inte lätt i Minsk, men det är inte helt enkelt i Moskva, men allra värst är det nog i delar av Väst som inte har den historiska och kulturella biten klart för sig. Västs politiska liv är som mest och bäst fram till nästa val, lite som trenden i vissa kapitalistiska ekonomier med kvartalsekonomi. Ryssarnas tidshorisont är ca 200 år och kinesernas på 500 år.
Om jag själv finge välja skulle jag gärna sitta på ett kafé i Helsingfors och käka ryssar till riktigt kaffe, och fundera på en tågbiljett till Finlandsstationen i den gamla huvudstaden; Onkel Sasja ville inte ha en igelkott i byxfickan. Och apropå NATO, löftena till generalsekreterare Gorbatjov och köpeskillingen om 14 miljarder D-mark för DDRs införlivande i BRD, finns det ett gammalt ordspråk:
“Lögner i bläck kan inte gömma sanningar skrivna i blod”.
Det är dags att vakna ur dagdrömmerierna om att liberala Väst vann Kalla kriget. Dagens multipolära värld ger den ryska eliten nya opportunistiska möjligheter, där Västs stagnerande grälsjuka liberala demokratier inte hänger med. Med Kinas ambitioner och USA:s byte av fokus till Asien förvandlas stora delar av Europa till en bakgård, “mädchen für alles”. Och då hjälper det inte att man är en humanitär stormakt och låtsas vara bäst i klassen samt köpt gårdagens luftvärnssystem för osäkra politiska garantier.
//22:a partikongressens suppleant i ospecificerade spörsmål
Filed under: Uncategorized, reflektioner
Brezjnev's Blog 