Det var ett tag sen jag läste ”Brott och straff” men det finns bl.a. två paralleller som kan vara av intresse. Del själva huvudpersonen av Guds nåde i form av studenten Raskolnikov och dels dottern till statstjänstemannen Marmeladov vid namn Sonja. Själva boken går ut på hur Raskolnikov mördar en förhatlig pantlånerska som parasiterar på andra. Den förment gode Raskolnikov tar sig den rätten och boken handlar delvis om hans hantering av det hela. Sonja är också förment god då hon i sin osjälviskhet efter sin fars olyckliga frånfälle försörjer sin styvmors barn genom att prostituera sig.
Den gode Dostojevskij ger inga svar utan det är upp till läsare att hantera allt som sker och händer med sin egen mognad och förstånd. Rätt intressant att tolka skeenden, känslor och logik i nutid som kanske inte sågs på samma sätt i dåtid. Det trevliga med författaren är att han som sagt inte skriver en på näsan; läsaren själv får brottas med sin egna straffande logik. Raskolnikovs växande dilemma kan kort tillskrivas att han anser sig agera logiskt korrekt som världsförbättrare, men att hans ofullkomlighet blir gudomligt uppenbart av hans själsliga kval över handlingen. Sonja har inte riktigt samma process utan den utspelar sig sannolikt än mer i läsarens huvud, den kvinnliga varelsen har alltid var ett nöjesfält för åsikter. Kan man vara självdestruktivt god ? Sonja i sin godhet offrar sin kropp men ej själ till det onda för att göra gott; Raskolnikov i sin förvirrande logiskt liberala godhetsanalys gör ont och uppnår ont. Han får kämpa för sitt förstånd och ideologi i Peters västliga stad.
Parallellen i den geopolitiska skandalen är tämligen uppenbar; är vissa geopolitiska skeenden bättre för att Väst utför dom och automatiskt sämre när någon annan gör det. Man kan t.ex. reflektera och fundera över bombkriget mot Serbien. Eller varför inte händelserna i Libyen där landets ledare till sluts avrättas i summarisk avrättning á la Ceaucescu. Vad är brott och vad är straff? Den eviga frågan. Är man god när man har goda intentioner även om slutresultatet suger fett ? Missförstå mig rätt, men hur agerar man gott i en värld med ont. Kan man frikoppla det goda från det onda och bara köra sitt eget race ? Det hela skulle kunna koka ner till att reta gärna den största mobbaren på skolgården, men bli inte förvånad när du åker på stryk på hemvägen; det spelar ingen roll om du har rätten på din sida.
Bara för att man leder en auktoritär stat innebär inte att man är ”dum i huvudet”. Att tillskriva sin motståndare psykisk sjukdom och galenskap säger nog mer om ens egen brist på förståelse av realiteter och insikter i hur världen fungerar. Kanske belyser tydligt ens egna försummelser, tillkortakommanden och önsketänkande. Det är många höga herrar och damer som varit obetänksamma under en rad av år; och tyvärr verkar eftertänksamheten lysa med sin frånvaro hos de flesta. Återigen kan ens egen logik och syn på skeendet kan vara det största problemet; eftersom din motståndare har sin egen logik och process. Det har varit allom uppenbart att reformeringen av Ryska Federationens väpnade styrkor haft/har syften och mål, men man har i Väst ignorerat detta i tjugo år. Välkommen till verklighetens politik och Kalla Kriget 4.0. Men brotten och straffen kan vara svåra att bena ut, vem/vilka har förlorat sin själ, vem/vilka når goda resultat? Vem/vilka har varit onda i sin godhet ? Tråkigt att Dostojevskij inte hann med sitt stora romanbygge i form av ”Den stora syndarens levnad”.
Noterar lite diskret att Ryska Federationen ”pressats” av Väst i 20 år till den milda grad att man hoppar över skaklarna på detta flagranta sätt (milt uttryckt). Noterar också att ingen skulle ha vågat behandla kineserna på samma sätt som man behandlat ryssarna. Och vilka bidar sin tid just nu, ”de resterande fyra från Shanghaj”. Ett ekonomisk kraftmätning mellan Väst och ”de fem från Shanghaj” blir inte heller optimalt för Väst.
Förresten verkar nutiden mest syssla med att bojkotta och rensa ut; snart ryker väl Tjechov, Tolstoj, Nabokov, Dostojevskij, Pusjkin, Trifonov och andra element från biblioteken och teateruppsättningar. Just nu verkar västra Europa vara en olycklig familj, östra Europa likaså. Kommer osökt att tänka på inledningen av ”Anna Karenina” som är nått i stil med ”de lyckliga familjerna är lyckliga på ungefär samma sätt, medans den olyckliga familjen är olycklig på sitt eget sätt”. Det hela verkar var ett europeiskt familjedrama av grekiska mått(och såna kan vara blodiga) på flera nivåer. Och Gorbatjovs tankar om det europeiska huset har alla glömt. Väst är i ekonomiskt krig med Ryska Federationen. Och ledarskapet i federationen har inge önskan att sluta som Khadaffi, Ceaucescu, Saddam eller Assad, och inga vårkänslor heller. När allt kommer omkring, ingen vill bli inbjuden till sin egen halshuggning.
”O Gud, vi se ej var stigen nu bär hän,
Vi vandrat vilse, vad nu att göra ?
Onda andar leder oss på irrspår,
Man vill oss ut på tomma fältet virra,
Vem räknar dom ? Vad slags makt jagar dom ?
Vad sorgetoner, kvidande och nedriga?
Förståndet som man i graven lagt?
Trollpackans bröllopshymn man just nynna?”
fritt efter Pusjkin
//Sincinnatus S.
Filed under: Uncategorized, Dostojevskij, Onda andar, Pusjkin
Brezjnev's Blog 