Undervattensdrönare typ Bläckfisk och Status-6

Noterar att det är mycket fokus på flygande drönarteknologi och dess användning på slagfältet. Dessvärre tycks man inte fokusera lika mycket på undervattensdrönare. Och när det skrivs i den “gula pressen” (inte att förväxla med “gula tidskriften”) smaskas det gärna på med nån klickbar rubrik i stil med “domedagstorped” eller liknande, och man missar själva poängen. Man utnyttjar ny teknik för att uppnå nya mål med mindre resurser. Det kostar att bygga bemannade ubåtar, dels pengar och tid. Kan man komma undan med att bygga billigare undervattensdrönare, som dessutom är spenderbara, är det givetvis bättre på många sätt. Vem vill i onödan riskera en dyr och oersättlig ubåt med en högt tränad besättning. En drönare/station kan dessutom i fredstid simma/placeras i det tänkbara konfliktområdet. Och under lång tid vänta i dvala. Kommer osökt att tänka på intrigen i “Djupa Lögner” av Stuart Woods utgiven 1987; eller varför inte från inledningen (s.15) av “Operation Garbo- en thriller om en möjlig verklighet” från 1988.

“Bland alla andra djävulstingestar fanns också en obemannad larvbandgående tingest som kunde gömmas i en avsides vik och i det rätta ögonblicket aktiveras så att den kravlade ut i skjutläge…”

Det stimmas just nu om “K-329 Belgorod” som sjösattes 2019 och som nu i dagarna levereras till GUGI (Huvudstyrelsen för djuphavsforskning) med stationering i Stillahavsflottan. K-329 benämns som forskningsubåt med bla uppgifter som sök och räddning. Men det menas att K-329 kan bära den atomdrivna och atomvapenbestyckade undervattensdrönaren Status-6/Poseidon/Kanjon (Grau-index 2M39) men även obemannade undervattensstationer förutom räddningsubåt. Noteras att GUGI är separat från Flottan och är en egen organisationsenhet under Ryska Federationens Försvarsdepartement.

Ifjol rapporterade “The Barents Observer” att K-329 genomfördes tester i bla Vita Havet. Man säger i den artikeln att det planeras att Nordflottan tillförs 16 stycken Poseidon. Och enligt “The Diplomat” är syftet med Poseidon att förstöra marinbaser och hangarfartygsgrupper. Där talas det om tester av Poseidon på dieselelektrisk ubåt B-90 “Sarov”. Noteras att konceptet med atomdriven kärnvapenbestyckad undervattenfarkost inte är nytt för ryssarna. På det “glada” sovjetiska 50-talet kläckte man ett liknande system av system T-15.

Ytterligare intressanta delsystem som kopplas ihop med K-329/GUGI är också: Losjarik (batyskaf för operationer på mycket djupt vatten) men även autonoma bemannade undervattenstationer/apparater i form av projekt 18510 Paltus/Nelma. En form av ubåtar som löser diverse uppgifter från att lägga ut störning där ryska atomubåtar patrullerar, spaning, räddning men även hämta upp sjunkna satellitgrejer, fartygsdelar och flygplansskrot m.m.

Enligt följande artikel från Vzgljad.ru menar man att Poseidon och andra ryska system i grunden förändrat kartan/färdplanen avseende strid till havs. Speciellt om man tar med lillebrorsan till “Poseidon” i form av “Bläckfisk”. Autonom undervattensdrönare “Bläckfisk”(artikel Popular Mechanics) är bara beväpnad med konventionella anti-ubåts-torpeder. Men ett antal Bläckfiskar i Östersjön och Bottenhavet/Bottenviken blir inte bara problem, det blir i värsta fall som kräftpest. Och hamnar man inomskärs blir topografin ännu värre, både över och under vattnet.

Sorgligt nog är Sverige långt efter i drönarkapplöpningen, värnplikten ska ju lösa alla problem; och sen ska man köpa massa kuliga grejer från andra NATO-länder. Men jag skulle vilja se en drönare i -35 grader i luften i MILO ÖN eller varför inte en undervattensdrönare i Norrbottens skärgård med över 3000 öar på 10 mil, från Piteå till Haparanda/Torneå. När man tex återupprättar spärrbataljoner i viktiga svenska hamnar bla Sundsvall, Gävle, Luleå måste man ha bra grejer som fungerar i svenska förhållanden, året runt, dygnet runt. Och ska man kunna möta den tekniska utmaningen måste grejerna vara smarta och billiga; det går inte att bygga nya slagskepp varken till lands, sjöss eller lufts. OK, det går men då behöver man drönare som skyddar de värdefulla resurserna. Det vill säga hur man än vrider och vänder har man häcken bak. Och för svensk del syns massa häckar framåt då konkurrenterna passerat oss sen länge.

Och slutklämmen blir att man dessutom behöver ett helt ekosystem av drönare.

// Kommandir C.Huj

Filed under: Uncategorized, bläckfisk