Man kan i dess dagar fundera över den industriella kapaciteten avseende stridsvagnsproduktion men också reservdelar (bla dieselmotorer, transmission och eldrör). Driftsprofilen för en stridsvagn/stridsfordon är inte obegränsad gångtid. Sen inte att glömma totalförluster och förlorade haverier. Det är inte bara kulor, krut och soldater som förbrukas.
Noterar lite diskret att traktorindustrin i Tjeljabinsk, Uraltrak, och del av Uralvagonzavod, ska modernisera sin produktionslinje för dieselmotorer. Moderniseringen består av 11 etapper, allt från demontering av linan, renovera verkstadsbyggnad(tak och ventilation), ny teknisk utrustning, automatisering samt driftsättning. Man plöjer ner en miljard rubel i förnyelsen av fabriken och arbetet ska vara färdigt på drygt 12 månader och arbetet sker i tvåskift (enligt artikel på ura.news). Antal anställda på Uraltrak är enligt ryska wikipedia 20.000. Det roliga är att under Stora Fosterländska Kriget tillverkade traktorfabriken tunga stridsvagnar typ KV-1. Dessutom evakuerades till Tjeljabinsk under 1941 industrier för stridsvagnstillverkning och stan erhöll det inofficiella namnet Tankograd.
Noterar att traktorfabriken under 2009 inhandlade i en sluten upphandling delar av Omsktransmasj, som också är ett ikoniskt namn i stridsvagnsproduktionen. Den industrin grundades 1896 i Omsk, Sibirien.
Uraltrak är en del av Uralvagonzavod, och Omsktransmasj en del av Rostec. Omsktransmasj har sen 1958 varit involverat i 85 projekt avseende stridsfordon/stridsvagnar. Det är Omsktransmasj som levererar uppgraderade T-80BVM, på olika kontrakt sen 2017. Senaste leveransen var på 50 vagnar och ett nytt kontrakt tecknades i augusti 2022. Och strax före sommaren annonserades att 500 nya arbetsplatser skulle skapas på Omsktransmasj.
Noterar att Uralvagonzavod både under maj och i augusti 2022(artikel på rg.ru) levererat fler tågset med stridsvagnar typ T-90 “Proryv 2/3” och stridsvagnsbärgare BREM-1. Man borde alltså inte ha några problem att ersätta materiella de initiala förlusterna i 1:a Gardespansarmén. Men, återigen får man fundera på den logistiska delen och den industriella potentialen, speciellt hur man genomför underhåll och reparation ifall driftsprofilen har överskridits med råge (motor, eldrör, fjädring…). Och under hur lång tid det ska genomföras. Och med vilken kvalitet. Och kompetensförsörjning och kostnad är en annan sak som tarvar till eftertanke. Och det är nog många som sitter och funderar på det lite varstans.
//”rekylhäminrättningen”
Filed under: Uncategorized, omsktransmasj, uraltrak, uralvagonzavod
Brezjnev's Blog 