I samband med de tyska landstridskrafternas avancemang mot Riga 1917 och i förlängningen Rysslands huvudstad Sankt Petersburg blev underhållet en allt viktigare fråga för tyskarna. Dessutom behövdes framryckningen på land skyddas mot ryska sjöstridskrafter. I det läget planlades och genomfördes en amfibieoperation mot Ryssland i området Dagö, Ösel och Moon, Operation Albion. Ytterligare en fördel med denna operation var att Ryssland präglades av instabilitet revolutionsåret 1917 och att påskynda sammanbrottet innan USA fick full swing i sitt deltagande var inte fel.
Tidigt den 12:e oktober landstiger tyska trupper på Ösels västkust, Tagga-bukten, med understöd av slagskepp samt torpedbåtar och ubåtar. Landstigningen går raskt och till kvällen har allt infanteri från 131:a och 255:e infanteriregementet samt 65:e brigaden satts i land. Dessa enheter sprider ut sig över ön främst mot syd och Irbensundet, där ryska KA-batterier vaktar minfälten, samt mot hamnen Arensburg (Kuressare) på Ösels ostkust. Dessutom togs flygfältet på ön i ett tidigt skede och tyskt flyg kunde redan den 13:e oktober operera från bas på Ösel. Ytterligare ett plus var att sundet mellan Ösel och Dagö också säkrades, Sälsundet.
Ovan ett foto från Bundesarkiv föreställande tyska transportfartyg avsedda för Ösel.
Tidigt den 13:e oktober försöker 8 ryska jagare samt minläggningsfartyg ta sig in i Sälsundet men misslyckas då bl.a. kryssaren Emden motar olle i grind, inte bara en gång utan två gånger samma dag. Under dagen forttsätter den tyska framryckningen på land söderut och österut. Arensburg erövras. Ryska stridskrafter på ön retirerar norrut mot Moonsundet, t.ex. infanteriregemente 426 och 472 samt delar av ryska 425:e infanteri-regementet som placerats på den viktiga halvön Sworbe (som sticker ut som ett finger från Ösel och avskärmar Östersjön från Riga-bukten).
En stor svårighet var att knäcka delar av KA-befästningar som ingick i Peter-den-Stores sjöbefästning. Här kan nämnas att Ösels sydspets, Kap Zerel, på halvön Sworbe var svårt anfrätt med KA. För att skydda Irben-sundet och mineringarna där fanns på Kap Zerel 4×30,5 cm samt 4×13 cm och 4×12 cm KA-pjäser. På Dagös nordpspets, Kap Lechtma, fanns 4×30,5 cm och 4×12 cm KA-pjäser och i närheten av Moonsundet fanns 5×30,5 cm samt 5X12 cm KA-pjäser.
KA-Batterierna på Kap Zerel angreps av tyska luftstridskrafter månadskiftet september-oktober som förberedelse till Operation Albion. Attacken utförde med de tyska luftskeppen LZ113 och LZ120. Batteriet på Sworbe var anfallsmålet för tyska 131:a regementet som framryckte på Sworbe den 14:e oktober. Ungefär samtidigt försökte tyska örlogsfartyg minröja Irbensundet och kom under eld från de ryska batterierna. Detta ogillades men motåtgärder hade vidtagits då tre slagskepp lättat ankar från Tagga-bukten med riktning Kap Zerel. De tre tyska slagskeppen “Fredrik den Store”, “Kejsarinnan” och “Kung Albert” ankom. De två senare skulle mangla KA-batterierna medans den första skulle understödja 131:a regementets framryckning. Totalt avlossade de två tyska slagskeppen 120 fullbumpor mot KA-batterierna på Kap Zerel, ryssarna svarade med salvor om 1-2 skott på 17-20 km avstånd och erhöll nära träffar på slagskeppen som fick gå på zick-zack-kurs. Under tiden föll 131:a regementet KA-batteriet i ryggen, de ryska pjäserna kunde inte riktas in mot land. Tyskarna skickade fram en parlamentär och samtidigt upphörde de ryska batterierna att skjuta. Den tyska minröjningen kunde ostört fortsätta.
Minröjningen skyddades av slagskeppen och tyskarna skickade fram parlamentär och med mjuka erbjudanden. Det ryska manskapet demoraliserades mer och mer och de begärde hjälp från ryska örlogsfartyg. Flera ryska örlogsfartyg avseglad från Moonsundet ner mot Irbensundet bl.a. slagskeppet Grasjdanin (tidigare Tsesarevitj”) samt jagarna Steregustji, Turkmenez Stawropolski och Amurez och till Moonsundet ankom pansarkryssaren Admiral Makarov. Samtidgt hade den tyska minröjningen kört fast i de tredje och fjärde ryska minlinjerna, de var för tjockt med minor. Till ryssarnas olycka bröt panik ut på Kap Zerel och ett soldatråd beslöt att förstöra generatorerna till KA-batterierna. Befälhavaren för den ryska örlogstyrkan fick veta att sammanbrottet var nära på Kap Zerel och att förstärkning var lönlöst. Nya order utgick om att förstöra batterier på Kap Zerel. Och under flygtryck från tyska torpedbombare anländer Grasjdanin hamnen i Mento på Sworbes östkust och beskjuter KA-Batteri nr.43 med sina 30,5 cm kanoner. I hamnen råder kaos och panik då soldater och civila försöker fly i båtar, skutor och annat flytetyg. Den ryska flottstyrkan retirera mot Moonsundet. Och den femtonde oktober var slaget om Kap Zerel över, på Kap Zerel gick 5.000 ryska soldater i fångenskap efter de att de sprängt KA-pjäserna.
Tre dagar efter landstigningen var stora delar av Ösel i tyska händer och det starka KA-batterierna på Kap Zerel oskadliggjorda. Minröjningen kunde fortsätta i Irbensundet och Sälsundet var i tyska händer. Tusentals ryska soldater hade gått i fångenskap. Ryska flottan hade dragit sig tillbaka till Moonsundet, snart var sjövägen till Riga öppen och därmed ett viktigt steg närmare imperiets huvudstad Sankt Petersburg klart. Och framförallt man hade slagit sig igenom delar av den första av fyra försvarslinjer i Peter-den-Stores sjöfästning.
Filed under: Artilleri, Estland/Viro, ryska marinen, Ryssland, Suomi/Finland, Sverige
Brezjnev's Blog 