Brezjnev's Blog

Icon

Just another WordPress.com site

Zebra på nattligt firmament under fällning

Zapad-2021, noterar att VDV den 11:e september genomfört fällning av trupp i bataljonstorlek under dygnets mörka timmar. I operationen ingick ca 600 man och 30 stridsfordon (bl.a. BMD-2K-AU, BMD-4M). Uppgiften var tagande av fältflygplats och invänta huvudstyrkan. Transporten av utfördes av minst 20 transportplan, IL-76 “Candid” från det militära transportflyget. Involverade VDV-enhet, 76:e i Pskov och fällningen skedde i länet Pskov, övningsfält Strugi Krasnije.

Operationen skyddades av Su-30 SM “Flanker-C, attackhelikoptrar från armén (Ka-50 “Hokum”) samt flygande ledningsresurs (AEW&C) Beriev A-50Y “Mainstay”/”Humlan”. Militära transporthelikoptrar typ MI-8AMTSj deltog också.

Noterar en artikel från TACC nämns att ledningsresursen A-50 med postfix Y, dvs ylutjenij-förbättrad. En handfull av dessa flygplan moderniserades 2011-2017 till status A-50Y. Moderniseringen innebar lättare teknisk utrustning som utnyttjades för mer bränsle. Man bytte även ut displayer som kräver mindre effektförbrukning.

Dessutom uppges deltagande av en styck Iljushin IL-22M1 SURT tidigare kallad “Zebra”, klassificerad som flygande kommandopunkt och relästation. Zebrorna moderniseras kontinuerligt till Sokol-SRT och mellan 2019-2021 har 7 stycken moderniserade M11 levererats. IL-22 finns också i en telekrigsvariant kallad Il-22PP “Parubtjik”, sen 2016 har tre stycken byggts om. En annan känd familjemedlem är Il-20 “Coot-A”(Sothöna) avsedd för radioteknisk spaning (COMINT/ELINT) , 20 maskiner byggda. Rymd-Luft-stridskrafterna har 22 st IL-22 och 15 stycken IL-20, marinflyget har 4 stycken IL-20/IL-22.

Noterar att IL-20 och IL-22 målas i samma färger som det civila passagerarbolaget Aeroflot och även har civila markeringar.

Tillägg, ser att Interfax i en artikel från 22 april 2021 rapporterade om en fällning om 2000 man och 60 enheter militärteknik (bla stridsfordon) på Krim, där deltog också ledningsresurser typ A-50Y och IL-22 SURT, “På övning på Krim desanterades över 2000…” och rg.ru rapporterade om en liknande fällningsövning i juli 2019 med deltagande av både A-50Y och IL-22 SURT.

Inslag upplagt 12:e september, telekanal RBK.

Filed under: Uncategorized, , , ,

Königsbergs Flying Circus

Jaja, jag vet Königsberg och Preussen är ett minne blott, men kunde inte motstå frestelsen med en liten hommagé till Euler och Hamilton ( ni som gått Karlberg kan sluta läsa nu och börja googla).

Hursomhelst har man haft öppningsceremonin för den gemensamma strategiska övningen “Zapad-2021” i Kaliningrad. Närvarande bl.a. chefen Baltiska Flottan admiral Aleksander Nosatov samt chefer för flottans armé plus annat löskefolk.

Amiralen betonade att Zapad-2021 är en seriös eksamen för Baltiska Flottan och han uttryckte övertygelse om att under övningens gång kommer alla chefer på alla nivåer visa duglighet i ledning av avdelningar och underavdelningar vid krigsliknande förhållanden.

Den korta inledningsceremonin avslutades med en liten militärparad. Noterar också att man nämnde Aleksander Nevskij, jajamänn det gäller att vårda sina legender.

Upplagd 9 september 2021 på Försvarsministeriets kanal.

//fini

Filed under: Uncategorized

Arktisk stridsvagn med gasturbin

Leveranser av T-80BVM till 60:e stridsvagnsbataljonen slutfördes under 2019. I rysk media kallar man T-80BVM för arktisk stridsvagn. Till stor del beroende på att gasturbiner fungerar bra där luften är torr. Och den arktiska och subarktiska luften är torrare på vintern. Kondens och droppbildning i turbinen är klart obra. En annan fin grej med en gasturbin är kompakt och lätt design, samt färre rörliga delar. Ytterligare en fördel är att en gasturbin kan köras på många bränslen. Man kan alltså välja bort bränsle som paraffinerar i stark kyla som diesel. Eller miljödiesel med risk för algtillväxt i bränslecisterner och annat. OK, gasturbinen är törstig men då installerar man lite batterier och annat som medger tyst drift/inriktning. En kul grej är att T-80BVM väger 46 ton, det är en fördel då belastningen på bärande och stötupptagande element i konstruktionen blir lägre. Kyla gör att metallen blir spröd.
Alltså, gasturbin är bäst. Saknar verkligen Boeing GT502-10MA.

Nedanstående filmklipp visar vagnarna under inkörningen efter leverans 2019 till Nordflottans kommando. Inkörningen pågick på en runda av 5 km, enligt artikeln till klippet “80:an flyger: ombeväpning till T-80BVM slutförs hos Nordflottan(dec 2019)”, avverkade snabba ekipage rundan på 14 minuter och långsammare ekipage på 18 minuter(som var normativet). Enligt samma artikel påstår förare tillika mekaniker att “Man flyger med 80:an”. Enligt artikeln går motorn lugnt vid en yttertemperatur på -40 grader.

T-80BVM, från tvzvezda upplagt 2019, inkörning av nylevererade vagnar på en 5 kilometerslinga .

Skjutövning med T-80BVM tillhörande Nordflottans kommando, från februari 2021

//fini

Filed under: Uncategorized, ,

Nordflottans kommando övar delar av sina Norrlandsbrigader

Telekanalen Arktik-TV har lagt upp två inslag på “dutube” avseende övning av mekaniserade förband tillhörande Nordflottans kommando aka Arktiska trupper. Övning av mekaniserad bataljon(tillhörande 80:e brigaden) sker nära Alakurtti, ca 50 km från finska gränsen. Alakurtti ligger mellan finska Salla och ryska Kandalaksja. Området tillhörde en gång finska Lappland och befriades 1944 av Röda armén. Alakurtti är hemma för 80:e avdelta arktiska mekaniserade brigaden.

Den andra övningen innefattar 60:e stridsvagnsbataljonens stridsvagnar tillhörande 200:e avdelta mekaniserade brigaden. Baseringsområde bl.a Petjenga-Luostari (Petjenga under mellankrigstiden en finländsk ort vid namn Petsamo). I oktober-november 1944 befriades Petsamo och delar av den nordnorska provinsen Finnmark av Sovjetunionens beväpnade styrkor bla Karelska fronten och Nordflottan. Tyska styrkor utgjordes av bla 20:e bergsarmén och Kriegsmarine.

Petjenga, ca 150 man med stridsvagnar T-80BVM på brigadens övningsområde. Övningen går ut bla på fordonsmarsch, kemtruppernas sanering av stridsvagnar och personal, stridsskjutning och evakuering av sårade. Bataljonens Kommandir intervjuas mot slutet, Nikolaj Orosjenko. Snygg fältuniform med digitalt mönster.
T-80 BVM är en uppgradering av T-80 BV utförd av OAO Omsktransmasj. T80-BVM har nytt digitalt radiosamband “Akveduk“, ny version av 12,5 cm kanonen till 2A46-M4, dynamiskt försvar Relikt, gasturbin GTD-1250 på 1250 hk, ny elektro-mekanisk stabilisator av huvudbeväpning 2E58 (medger tyst inriktning), nytt kanonsikte Sosna-Y osv. Ryska militären anser att T-80BVM är bäst för nordliga operationer.

Upplagt av telekanalen Arktik-TV den 3 augusti 2021.
Sanering utförd kemtrupperna avseende stridsvagnar samt besättning, 9 aug 2021, Försvarsministeriets “dutube”-kanal

I närheten av Alakurtti övar motorskyttebataljon. Övningen är en bataljonstaktisk övning med ca 500 man och 80 fordon. Man övar försvar men även bekämpning av fientligt pansar. Motorskyttebataljonens eldunderstöd utgörs av bandgående amfibiebandhaubits 2S1 “Nejlika” samt Nordflottans Su-24:or. I övningen ingår även taktiska spaningsdrönare, Orlan10. De två motorskyttebataljonerna är utrustade med en special MT-LBMK! men den ska tydligen ersättas av mer kompetent stridsfordon.

Upplagt på “dutube” av telekanalen Arktik-TV den 16 augusti 2021.

Nån varm själ har lagt ut ljud och bild på fordonsmarchen, gasturbiner är bäst.

//fini

Filed under: Uncategorized,

Den ryska sidenvägen

En av Moskvastatens lärdomar från den stagnerade eran under gensek Leonid Brezjnev är att ekonomin inte kan konserveras och lämnas åt sitt öde. Men det hela hänger ihop med GOSPLAN och dess planering av statens behov. Samt med både byråkratisk maximalism och karriärslickande. Det noterades redan under femårsplanerna på 30-talet. Och här försökte Sovjetstaten reformera sin ekonomi och minska på byråkratin. Man ville öka tillväxten bl.a. genom att decentralisera administrationen på etnisk och nationella indelningar, Sovnarchos-reformen 1957. Denna reform baktalades under Brezjnevtiden som olycklig trots effektiviseringar. Men det trista var motståndet bland alla medarbetare i centrala statsapparaten som såg sin makt rinna iväg. Det hela slutade med att Chrustjev fick silkessnöret.

Gensek Gorbatjov insåg också det ohållbara med Sovjetstatens ekonomiska byråkrati. Många anekdotiska historier snurrar runt. Till exempel den om lastbilsfabriken. Han är på besök och ser tusentals färdiga lastbilar på en plan utanför fabriken. Men vid närmare titt saknar alla framaxlar. Detta för att framaxelfabriken i annan delrepublik inte förmått producera i tillräcklig omfattning.
GOSPLAN hade räknat fel på flödena. Eller att flödena är felrapporterats. Eller centrums oförmåga att bedöma produktionskapaciteten och behov m.m. Samt alla högre byråkrater och direktörer som putsade sina karriär för bonusar och planuppfyllelse. Genom förenklade planer och överdrivna resultat för att kunna rapportera överuppfyllelse av planen. Därav omdaning-perestrojka, och glasnost-öppenhet. Men även Gorbatjov sågade av stolen han satt på. Han ville aldrig att Sovjet skulle gå under. Det bara hände. Noterar att Kina gick inte den vägen. Men glöm inte “kuppförsöket” 1991.

Man kan notera att Vladimir Putin och hans tidigare parhäst Dmitrij Medvedev också sysslar med reformer. Men med en skillnaden att Vladimir Vladimirovitj Putin inte har erhållit silkessnöret. Den tidigare oredan från Brezjnev-tiden och Jeltsin-tiden kommer inte att upprepas. Moskvastaten har makten i sin hand. Den som inte lyder åker ut. Den som kritiserar och skapar oreda åker ut. Det är klart och tydligt vem som leder. Vilket är en gammal tradition sen Ivan den IV via Peter den Store och Stalin.
Man kan notera att Putins KGB-polare, gensek Andropov, redan på 1980-talet inledde kamp mot korruption, svågervälde och slöhet samt superiet. Gorbatjov surfade på den vågen. Gorbatjov hyllas i Väst men i Ryssland är han oälskad. Och glömd. Även hans intelligenta fru Raisa. En intressant petitess var att Andropov ville ha Gorbatjov till efterträdare.

Ryssland har genomgått reformoser tidigare. Allmänt känt är Peters reformer med omfattande effektiviseringar av statsapparaten. Peter den store hade stort intresse i välordnad och effektiv förvaltning(bla svensk förvaltning). Och militärens utveckling. Och det stora hos Peter den Store var helhetens behov. Och med tanke på livegenskap och annat var helhetens behov i händerna på Kreml och statsapparaten.

En mindre känd ”reformos” är den utvecklingen 1860-1914. Järnvägen byggdes ut . Urbaniseringen och industriproduktionen ökade. Och det hela startade efter Krim-krigets nesliga resultat där man åkte på däng på Krim och på Åland. Noterar att Sverige upplät Fårösund till brittiska och franska örlogsfartyg (för vidare operation mot Baltisk kusten och Åland). Man kan också notera krigen mot Turkiet då Ryssland försöker nå Tsargrad, Konstantinopel.

Under Stalins brutal industrireformer hade man en årlig tillväxt på 13-14%. Stålproduktionen fyrdubblades. Den tunga industrins produktion femdubblades. GOELRO-planen gjode att produktionen av elenergi nästan tiodubblades. Man utvecklade industrier i Ural och Kuzbass samt efter Transsib. Delvis tack vare detta överlevde Moskvastaten Operation Barbarossa. Men återigen ingen framväxt av civilsamhälle typ Sverige. Gör som partiet. Partiet är staten. Partiets ledande roll i allt, i stort och smått.

Centralismen är en konstant eller naturlag i Moskvastaten, från Ivan IV till Josef Stalin och vidare. I ett samhälle där staten är konstanten blir organisationer med utländskt stöd en ovälkommen joker. Och en konkurrent. Speciellt om dessa kritiserar makten och den ortodoxa kyrkan.
Samtidigt kan man notera att idag har den vanliga ryssen aldrig haft så stor frihet. Inga inrikespass, fritt åka på semester utomlands. Kritisera mellan skål och vägg, men utmana inte. Man kan skämta om makten utan att åka i fängelse. Förut kunde du dra politiskt inkorrekta skämt tre gånger, en gång för kompisen(angivaren), en andra gång till förhörsledaren och en tredje gång till din cellkamrat i Gulag.

Men missuppfatta mig inte, jag super hellre till på Pride-festivalen i Helsingfors än åker på storstryk i Minsk eller Moskva.

Men man kan inte se på Moskvastaten med liberalsociala eller socialliberala ögon från ledarsidorna i Stockholm. Man kan inte som höga herrar och damer i den humanitära stormakten skryta med sin egen moraliska överlägsenhet. Speciellt om man åker dit på en klantig busringning.
Hyckleriet stinker i det blå skåpet.

Var är bärsen, var är flintasteken!!

//snöjungfrun

Filed under: Uncategorized

Omoget, moget och övermoget

Teknik är som nektarinerna i fruktdisken; omogna som gråsten, övermogna som gamla bananer och sen ett där perfekta läget där konsistens och smak är optimalt moget. Detsamma gäller teknik.

Man kan fundera över varför konceptet slagskepp. Både Japan och USA införde hangarfartyg, men missade att avföra slagskeppen på 30-talet. De samexisterade ett tag. Men 1940 händer något. Dels ändrar Japan byggandet av det tredje slagskeppet av Yamato-klass, Shinano. Man börjar konvertera det till hangarfartyg. Det fjärde slagskeppet i serien avbryts och delar av skrovet går till att bygga hangarfartyg och bygget av det femte slagskeppet påbörjas aldrig.

Man kan notera några signaler, t.ex. undergången av Tredje Rikes stolthet slagskeppet Bismarck, sjösatt 1939. Örlogsfartyget drabbades av fatala skador efter ett torpedanfall av drygt 20 st obsoleta dubbeldäckade torpedplan, Fairey Swordfish. Italienarna gjorde samma smärtsamma erfarenhet av Fairy Swordfish. Britterna attackerade 1940 marinbasen Taranto med ca 25 Swordfish-plan bl.a. sattes tre slagskepp ur stridbart skick.

Notera att kostnaden för Swordfish-planen versus skadorna de orsakade är försumbara. Och britterna byggde nästans 3.000 Swordfish mellan 1936-44, och utrustade alla sina hangarfartyg med dessa långsamma torpedplan. Swordfish hade en max hastighet på 230 km/h.
Omoget vs moget vs övermoget.

Det är enkelt i backspegeln att se dessa teknikskiften men lite svårare att se det där man är. Men å andra sidan om man tar bröderna Wrights framsynta arbete. De sysslade med cyklar och motorer men forskade/byggde ett flygplan. Och genomförde världens första kontrollerade flygning som varade i 12 sekunder 1903. Man bara inte flög, man kontrollerade själva flykten i luften. Det var fler som flög men inte kontrollerat.
Man kan notera att 1919 flög Alcock och Brown i tvåmotorigt ”sur-plus” Vickers-bombplan över Atlanten. Världens första ”non-stop-flygning” över Atlanten. Den varade i drygt 16 timmar och sträckan strax över 300 mil.
Omoget vs moget vs övermoget.

Datorn har gjort samma resa från en mekanisk dator av Charles Babbage på 1870-talet via Konrad Zuses första fungerade dator av telefonreläer i Berlin 1941, Z3. Datorn var helautomatisk, programmeringsstyrd och fritt programmeringsbar. Zuse bygger Z4 1944 som kan programmeras med ett högnivåspråk med flödeskontrollsatser. Sen utvecklas allt via elektronrör och transistorn. Sen kommer persondatorn. Sen fortsätter miniatyriseringen. Och nu har alla en dator i bakfickan med en beräkningskraft som Zuse bara kunde drömma om.
Omoget vs moget vs övermoget.

Låt oss för ett slag fundera på drönare i dess vidare definition som förarlös motorfarkost som flyger/simmar autonomt eller kan fjärrstyras. Konceptet föds under VK1 med styrda robotar bl.a. Wilhelm Siemens trådstyrda flygande torped. ”The Kettering bug” dyker upp på motståndarsidan. Olika variantersjälvstyrda/fjärrkontrollerade farkoster återkommer under VK2. Bland annat roboten V1 som drivs av en pulsjetmotor. Navigeringen är inte löst men man kan bomba stora mål som London. En annan kul sak är Rheintochter som är en tysk mark-luft-robot som styrs via radioimpulser och radar. Japanerna försöker med bemannade självmordsfarkost(biodrönare) som Okha-1, där styrningen sköts av piloten. Tyska Mistel är också nån form av biodrönare men där bioroboten(piloten) överlever. Och tyskarna hade också serieproduktion av en trådstyrd ”glidbomb” med raketmotor (drönare) Henschel Hs-293. En berömd Kennedy omkommer när han medverkar vid initieringen av en gigantisk fjärrtv-styrt bombplan(drönare) inför en attack i Frankrike.
Konceptet drönare i dess renaste form har utvecklats vidare. Drönare finns nu på tre planeter i solsystemet: Tellus, Mars och Månen. Sovjetunionen landsatte två stycken drönare på Månen, en 1970 och den andra 1973. Och nutida drönarna på Mars har alltså släktingar på månen. Räknar man in Voyager-1 och 2 som drönare har de redan lämnat solsystemet.
Och nu kan vem som helst köpa en drönare, från små handhållna till större grejer. Turkiet har visat vad deras självmordsdrönare kan göra i krigföringen, t.ex. Azerbajdzan och Armenien.

Alltså, återigen moget vs omoget vs övermoget.

Vars befinner sig drönarna efter drygt 100 år av evolution?
Har konceptet nått slagskeppsstatus?

Det är lite som när man gifte ihop stridsvagnen med radioapparaten och sen datorn. Helt plötsligt kunde man leda på ett annat sätt. Och nu är ”situational-awareness” stort. Grejen med drönarna är artificiell intelligens i form av neurala nätverk. Man försöker med mjukvara imitera hjärnans uppbyggnad och funktion. Framförallt dess självorganisering och lärande. En drönare som kan läras känna igen de mål de ska bekämpa; och som dessutom kan extrapolera i nya situationer; och sen dela med sig kunskapen till sina drönarkompisar.

Dessutom kommer man vid massproduktion att erhålla överlägsen stridsekonomi. Drönare för markattack kommer att bli billiga vid massproduktion. Alltså, kan man bygga säg 100 drönare för priset av en stridsvagn. Och ponera om det behövs 10 drönare för att slå ut en vagn, eller dess logistikkedja. Mycket sexigt och attraktivt för en motståndare.
Samma sak med undervattendrönare. Ubåtar är dyra, riktigt dyra. Tänk hur många tysta drönare man kan sprida ut på havsbotten och som bara väntar på att uppfånga rätt ljudprofil. Återigen samma logik, hur många undervattensdrönare får man för en ubåt, 10.000, 50.000 stycken. Sen kan man sockra havet med billiga sensorer för nån tusenlapp som lyssnar och delar med sig. Det genomskinliga havet med tysta vilande undervattendrönare som väntar. Och kan vänta i flera år. Dyra ubåtar kommer att behöva eskort som hangarfartyg men av egna undervattensdrönare.

Låt oss överslagsräkna lite snabbt. Vart landar man pengamässigt med tummen och pekfingret.
Östersjön är 413 000 kvadratkilometer stort. Ponera att du kan bygga en sensor för tusen pix och som kan spana av 1 kvadratkilometer. Då kostar det i produktion 413 miljoner kronor att sockra Östersjön. Men ok, säg att det behövs tio sensorer per kvadratkilometer för att något sånär fixa skiktning, olika bottentopografi m.m. Då pratar man alltså om 4,2 miljarder kronor för att få en acceptabel sensortäckning.
Sen behövs en drönare med vapenverkan. Säg att en sån kostar 1 miljon per styck och kan med hjälp av sensorerna täcka 10 kvadratkilometer. Då behövs 41.000 drönare multiplicerat med 1 miljon pix för ca 41 miljarder riksdaler. Det är alltså fullt möjligt att för en kostnad av ca 45 miljarder kronor göra livet surt för alla ubåtar och övervattensfartyg i Östersjön. Och för miljöpartiets skull är sensorerna “biodegradable” (seriöst).


Vad kostar en svensk ubåt?
Eller rättare sagt vad är vinsten för ryssarna att inte bygga ubåtar utan drönare/sensornätverk?
Kan ryssarna mobilisera dom pengarna på ytterligare grundforskning och teknologiutveckling?
(som jag konstaterat tidigare så är innovationsklimatet irrelevant för Moskvastaten )

Drönare förändrar och kommer att förändra allt.

Omoget vs moget vs övermoget.

Slagskepp eller Swordfish!
Ubåtar eller drönare!

De mest anpassningsbara överlever, som Darwin menade.
Och det gäller också den i Stockholm visionslösa begåvningsreserven bestående av överbetalda höga herrar och damer i organisationer, som likt lätta brigaden på Krim riderdöda hästar. Dags att kliva av.

Var är bärsen, var är flintasteken!

//Snöjungfrun

Filed under: Uncategorized

Innovationsklimatet är irrelevant

Jag passade på och försökte läsa följande artikel ”Tillbaka till framtiden – Rysslands nationella säkerhetsstrategi 2021” på KKRVA skriven av Vendil Pallin och Gudrun Persson.

Och jag hinner inte komma långt innan jag funderar över om det ens är mödan värt att läsa hela texten. Det avsnitt som gör mig avtänd är formuleringar avseende centralstyrning och innovationsklimat. Även den taskiga referensen till Hollywood i form av rubriken är också opassande.

”Återigen är också synen att statlig styrning ska vara central för att stimulera teknologisk utveckling och innovationsklimatet. Inte heller detta är nyheter utan målsättningar som länge funnits och som tycks svåra att uppnå utom inom avgränsade teknologiområden och främst inom militär forskning och utveckling.”

Och sen kommer:

“Ryssland har en stark grundforskning och en välutbildad befolkning, men innovationsklimatet kommer att vara svårt, för att inte säga omöjligt, att förändra utan ekonomiska reformer. Och ekonomiska reformer tycks inte vara på väg. Än mindre politiska sådana.”

Jag upplever att artikelförfattarna med lätt dold antipati anser att centralstyrning är av ondo både för tekniken och innovationsklimatet. Grejen är den att Moskvastaten har alltid varit centralstyrd och har tack vare högeffektiv politisk styrning kunnat genomföra militära och tekniska reformer som länder i Väst bara kunnat drömma om. Peter den Store genomförde reformer av Ryssland som gjorde att man kunde piska en av stormakterna i dåtidens Europa, nämligen Sverige. Man införde handeldvapen och organisering i kompani och regementen. Man tar in experter på skeppsbyggnation och utmanar Sveriges Mare Nostrum. Men det kan göras tack vare självhärskardömet och en centraliserad ledning.

Josef Stalins arvtagaren som ledare för nygamla Moskvastatens genomför brutalt femårsplanerna från 1929 och framåt, bl.a. med stora satsningartung industri. Man tvångs-kollektiviserar jordbruket. Kommandoekonomi och planering(GOSPLAN). Med kraftigt eko från Peter den Stores reformer. Enligt Stalin har man bara en kortar tid på sig att ta det för att undvika kollaps. Och mycket riktigt Operation Barbarossa startar 22 juni 1941. Under stora umbäranden evakuerar man tung industri framför den framryckande faschistiska (nationalsocialistiska) ockupanterna. Sen slår man tyskarna i deras eget spel och dessutom med flygplan och stridsvagnar som injagar skräck i Wehrmacht. Och 1945 står Röda Armén i Berlin, mitt i Europa.

Ryssland har alltid reformerats (revolutionerats) från ovan, det folket i Kreml under Vladimir Putin gör är i enlighet med god gammal tradition från Moskvastaten, mobilisering av samhällets resurser under enhetlig ledning mot hotet från Väst och Kina.

Och sen några ord om innovationsklimatet. För ett litet socialliberalt eller liberalsocialt land som Sverige, med stark beroende av utrikes export, är innovationsklimat avgörande. Sverige ligger högt i den rankingen. Men man kan inte enbart känna andra genom sig själv. Ska man analysera Moskvastaten och dess strategidokument måste man kunna lyfta sig ur Svedala och landa nånstans i Moskva-området. Det går inte bara att se till sina egna förtjänster.

Ryssland har rent historiskt hämtat expertis och kompetens utifrån, sen har man gjort allt för att med egen kompetens bygga det man kan. Vidare speciellt under Sovjettiden och med linje X sysslat med industrispionage. Man har aldrig behövt oroa sig för innovationsklimatet. Man har trots ”dåligt innovationsklimat” hållit Väst stången militärt sen slutet av 1500-talet. Basta!
Sen hade ett bättre innovationsklimat kanske varit bra. Men varför slösa talang på innovationer som inte hjälper huvudmålet, Moskvastatens överlevnad och bröd åt folket.

Moskvastaten och dess arvtagare är centralstyrda, både avseende ekonomi och teknologi. Men man kan konstatera att Operation Bagration som inleds 22 juni 1944 krossar tyska armégrupp Center och befriar Vitryssland (värt att notera i dessa dagar) samt ”befriar” stora delar av Polen. När operationen är slut har Röda Armén framgångsrikt nyttjat Tuchatjeviskijs idéer om det djupa strategiska angreppet. Där man med kombinerade styrkor(lyft, flyg, mark) slår på djupet av motståndarens gruppering (mot logistik och ledning). Dessutom nyttjar man strategisk och taktisk vilseledning till fullo, maskirovka.

Underskatta aldrig Moskvastatens förmåga, och överskatta den inte heller. Var realistisk. Men släng inte på Svedala på Moskvastaten, det stinker.

Jag får se om jag ids läsa resten av texten, jag hade förväntat mig mer av välbetalda herrar och damer i Mittens Rike, den humanitär stormakten. Var är bärsen! Var är flintasteken!


//Tjingeling Snöjungfrun

Filed under: Uncategorized

Kalle och den ryska kyssen

Jag passade på att läsa Carl Bildts reflektioner över den essä som Vladmir Vladimirovitj Putin publicerade nyligen. Putins essä finns på engelska på sajten nationalinterest.org, och har rubriken ”Vladimir Putin: The Real Lessons of the 75th Anniversity of World War II.

Det är med viss trötthet som jag ser att Carl Bildt inledningsvis reducerar Ryssland till ”storrysk ambition” och ”storrysk imperietradition”. Sen kryddar Carl Bildt anrättningen med lite vikingar och mongoler, fast han vågar inte säga tartaroket rakt ut men det ligger missvisande i luften. Men en intressant formuleringen är följande:

”Men att gripa långt tillbaka i historien, vrida den lite så att den passar, och försöka att ifrågasätta de nationer som historien successivt format är knappast särskilt vare sig hederligt eller konstruktivt. ”

Och nyckelordet i den kloka harangen är ”nationer som historien successivt format”, och till dessa nationer hör Moskvastaten. Och ironiskt är det just det som Carl Bildt ifrågasätter med svepande ordalag. Men framförallt förminskar han den prestation som Moskvastaten lyckats med sen dess tillkomst i slutet av 1400-talet. Av nån anledning skriver Carl Bildt:

”Med all sannolikhet kommer Kreml att försöka att uppnå det som Putin eftersträvar med politiska och ekonomiska medel. Det är ju inte svårt att se att man försökt under ett par decennier, men det är samtidigt lätt att se inte bara att man misslyckats, utan att detta varit från rysk utgångspunkt kontraproduktivt. ”

För det första tänker jag på ordspråket “över Moskva Kreml, över Kreml himlen”. För det andra har arbetet med att upprätthålla arvtagaren till Moskvastaten varken ”misslyckats” eller varit ”kontraproduktivt”. Man existerar fortfarande. Man konsoliderar. Inte ett steg tillbaka.

Jeltsinårens era av förnedring och utländsk intervention är förbi. Ingen ryss vill ha tillbaka åren med Jeltsin, chockterapin som utländska experter sa så fint. Och den i Väst så omhuldade Gorbatjov ogillas av ryssarna. Trots att Gorbatjovs intention inte var Sovjetunionens upplösning utan omdaning och öppenhet, perestrojka och glasnost. Men i och med militärkuppen blev det annorlunda.

Återigen Moskvastatens garant är och har alltid varit militär styrka och förmåga dvs nationell säkerhet genom överlägsen eldkraft. Fundamentet för Ryska Federationen är ”nationell säkerhet”.

Jag kommer att tänka på Mauno Koivisto, en av Finlands f.d. presidenter:

Samtidigt är det svårt att föreställa sig att Ryssland skulle kunna bli hemort för en hedonism där målet är att skapa ett system som strävar efter största möjliga vinst för medborgarna.”
”Den ryska idén-min syn på Rysslands historia”, s.251

Ryssland är ett annat Europa. Västromerska riket eller Östromerska riket spelar fortfarande roll. Likaväl som slavisk eller inte slavisk.

Ja och så kyssen. Den är liksom Ryssland lite oklart. Antingen kommer den med kärlek och glädje eller så är det judaskyssen med förräderi och mörker.

Och är det något Moskvastaten lärt sig genom århundraden är att en västliga kyrkan inte är att lita på. I en strid ström har litauer, polacker, fransmän, svenskar, tyskar m.fl. klampat och trampat österut på den stora europeiska centralslätten. Och varje gång har Moskvastaten överlevt och expanderat allteftersom till världens största land.

//snöjungfrun

Filed under: Uncategorized

Defaitistens dagbok, en sommarkväll

Kära Dagbok,

Ja, vad har hänt sen sist. Marinchefen har gått ut och sagt att politikerna ansett att Göteborgs hamn är viktig och därför finns pengar för att återupprätta det sen 17 år nedlagda amfibieregementet. Missförstå mig nu inte, kära Dagbok, det är sannerligen trevliga nyheter.

Men, kära Dagbok, om nu hamnstaden Göteborg är viktig är inte alla större svenska hamnstäder viktiga? En större hamn finns där inte för inte, den finns av en anledning. Egentligen kära Dagbok, med tanke på marinchefens uttalande om ryskt hot, ska jag vara rädd för att Ivan Green och Pjotr Morgunov anländer till min större hamnstad lagom till fredagsbärsen och flintasteken? För isåfall saknas ett antal amfibieregementen i flera viktiga hamnstäder, och leveranstiden är lång.

För det är ju som så att politikern enligt SOU 2007:58 har föreslogs följande angående hamnar:

Göteborgs hamn i samarbete med Varberg och Uddevalla som strategisk hamn.
Gävle som strategisk energi- och container-hamn.
Luleå och Sundsvall som strategiska industrihamnar.
Kapellskär,Trelleborg – strategisk brohamn.
Norrköping – strategisk energi- och industri-hamn.
Trelleborg – strategisk brohamn.
Malmö – strategisk energi- och bro-hamn.
Helsingborg strategisk bro- och container-hamn.
Karlshamn tillsammans med Karlskrona – strategisk industri-, bro- och industri-hamn.

Sen kära dagbok tillkommer väsentliga hamnar som Ystad, Halmstad, Oskarshamn, Umeå, Vänerhamn för lokala transportbehov och export. Sen finns ytterligare en kategori hamnar som anges som skulle kunna vara strategiska som t.ex. Piteå– och Skellefteå-hamn.

Ja kära Dagbok det är inte lätt att vara makthavare. Men vad händer om man upprättar nån form av vettigt försvar av större hamnstäder d.v.s. ca 10-20 amfibieregementen. Flyttar man bara inte på problemet?

Hamnstäder kräver transporter och energi i form av järnväg och lastbil samt elkraft. Blir det inte så att en motståndare flyttar fokus från hamn till kommunikationer och transmissionsnät. Då blir ju alla delar i dessa nät tusentals objekt att vaka och värna.

Men kära Dagbok, här har jag fullt förtroende för de höga herrarna och damerna med onödigt höga månadslöner att det redan tänkt på detta. Och att det snart poppar upp hundratals hemvärns- och lokalförsvars-enheter som skyddar dessa objekt. För utan det, blir amfibieregementen i större hamnar helt bortkastat. För vad ska man med en hamn till om järnväg och energiförsörjning inte fungerar.

Tack för idag kära Dagbok och God Natt.

P.S

Driftvärnet ute på alla industrier och myndigheter kommer nog igång snart. Det är jag nästan helt säker på. Det blir Sveriges största krigsförband. Och pengarna tas från Sidas budget. Klappat och klart.

D.S

Filed under: Uncategorized

Dags att vakna nu, även Bill och Bull.

Jag upphör aldrig att förvånas över de höga herrarna och damerna i Stockholm. Ideligen hittar det på en massa förtret för folk ute i provinserna i allmänhet och för Sverige i synnerhet. Är det inte pumplagen eller inköp av föråldrade luftvärnsystem så bråkar man i Riksdagen om vem som ska toppstyra nationen. Ett Rike som ligger för fäfot sen minst tjugo år. Ett Rike vars kraftförsörjning försummas och där det viktiga skogsbruket ses som en belastning och där gruvor inte kan startas för då bråkar miljöskadepartiet. Rikets ekonomi och säkerhet skadas av ren och skär oförståelse och okunskap och maktkamp. Det verkar som hela Sverige kretsar i kring ett svart hål av inkompetens, vilket inte förvånar då effekterna av reduceringen av tjänstemanna-ansvaret och tjänstefel sen länge förlamat administrationen. Sverige har kommit en lång väg från Axel Oxenstierna och att land ska med lag byggas. Och framförallt det gamla ordspråket att vill du ha fred rusta för krig, tycks vara nått som gäller andra men inte oss.

Okej, jag tar i men jag blir trött och less när tex marinchefen går ut och beskriver Ryssland som ett hot och beskriver utvecklingen i östra Ukraina och på Krim som oacceptabel. Denna totala oförståelse för Rysslands historia och bristen på insikt om fundamentet för Ryska Federationen stavas “nationell säkerhet” är frapperande. Det dags att de höga herrarna och damerna i Stockholm att sluta slicka varandras karriärer och andra mindre ädla kroppsdelar. Det är allvar nu, dags att vakna.


Finnarna hade stake nog att bjuda in sin granne till samtal, medan Sverige sätter sig på höga hästar och spelar svårfångad. Vi nordbor har en unik position att nå Ryssland, men jag misstänker att folket i Stockholm tror att dom bor i Milano, eller åtminstone Bryssel. Och att Cappuccino är bättre än kokkaffe, och att rödvin är bättre än brännvin. Men surprise!! Sverige ligger där det ligger och Ryssland ligger där det alltid legat.

En kuggfråga, hur många ryssar stupade i Andra Världskriget? ;
Enligt rysk historieskrivning förlorade man totalt 27 miljoner människor. Och rent historiskt har Ryssland invaderats av litauer, polacker, svenskar, tyskar, fransmän, mongoler mfl. Fundamentet för Ryssland är “nationell säkerhet“. Hur svårt ska det va!!

I Ryssland äcklas man över dubbelmoralen i Väst, och då går det inte att svepande tala om hotet från Ryssland.

Och sen kan man alltid fundera över inskriptionen över Kungsporten på Suomenlinna, nått i stil med stå här på egen botten och lita icke på främmande hjälp.” Mannerheim kan berätta hur det gick.

Ryssland är ett annat Europa.

“Slavisk himmel”

Filed under: Uncategorized