Nackdelen de senaste 30 åren med en liten demokratisk stat som Sverige är den begränsade politiska och massmediala eliten. En nomenklatura som varken varit förankrad i historiska såväl nutida landskap, vilket resulterade i “den eviga fredens evangelium”. Sverige fördes in på en väg kantad av kognitiv dissonans bland statens tjänare. Detta är dock inte unikt, förra stora nedrustningen 1927 var lika illa genomtänkt. När etablissemanget väl kommer till insikt att det lilla goda landet blivit akterseglad och dessutom har begränsade resurser får alla äta upp försyndelserna, från statare till stekare. En demokratisk liten stat har inte råd med stora fel i förhållande till sina begränsade resurser.
Fördelen med en auktoritär stat är att man har fördelen av att kunna göra stora fel eftersom man har stora resurser. Det glunkas om Rysslands snara undergång, men som vanligt är Ryssland aldrig så svagt som det ser ut men ej heller så starkt som det ser ut. Dock, kan man koncentrera sina resurser snabbt och effektivt då allt centralstyrs från Moskva. Det kan gälla den stora elektrifieringen av Ryssland på 20-talet eller de ambitiösa femårsplanerna på 30-talet eller områden som rymdsektorn. Jag noterar lite diskret att projektet Energija-Buran, det sovjetiska rymdskyttelprogrammet. Ett program som i slutet av 1980-talet resulterade i en obemannad automatisk flygning av raketoplanet “Buran” runt jorden.
(Raketoplan var ett koncept som forskades på redan under 1920-talet i Sovjetryssland).
Min huvudpoäng är att en centralstyrd resursstark stat kan satsa oerhört hårt, jämfört med en liberal godtrogen naiv demokratisk stat i Europas utkant. Projektet Energija-Buran sysselsatte som mest 86 ministerier och byråer, över 1000 företag samt 2,5 miljoner människor.
Eftertankens kranka blekhet är lika hård som midvinternattens köld.
//chefsmaskinisten
Filed under: Uncategorized, buran, energija, Kosmos
Brezjnev's Blog 